Efter naturen är namnet på utställningen på Lars Bohman Gallery. Den visar verk i guld och svart av Ulrik Samuelson från 2012. 'Efter naturen' kan betyda att naturen var motivet, eller att bilderna kommer från en fiktiv tid efter att naturen dragit sig undan eller slitits ut.
Visst finns några tavlor som visar silhuetter av (döda?) träd och en flock av fåglar eller fladdermöss som försvinner i fjärran. Men mest avbildas människobyggda strukturer - broar, katedraler, ett kolumbarium? - och även de är i förfall. Flera stenblock som saknas ur väggarna visar en onaturligt svart rymd bakom. Ibland är det själva bildens yta som är täckt av regelbundna svarta hål/skador.
Målardukarnas yta är en annan intressant detalj. Trots att motiven täcker tavlorna utan avbrott ser dukarna vid närmare titt ut att bestå av många sammansatta slitna lappar. Vad är det för fiktiv tid de är målade i, där det finns obegränsat med guld att måla med men inga hela målardukar att måla på? Säkert samma tid där ruiner och halvdöda träd står kvar utan några besökande människor.
Nyanserna av guld är så mättade och rika att det först känns lugnande, men de svarta partierna är så dränerade på färg och innehåll att kontrasten efter ett tag blir obehaglig. En värld med bara guld och inget annat är vackert för stunden, men ingen man kan leva i för evigt. Men jag tycker ändå väldigt mycket om Samuelsons verk.
Länk till Lars Bohman Gallerys sida om Ulrik Samuelson
Börje har också sett utställningen
Visst finns några tavlor som visar silhuetter av (döda?) träd och en flock av fåglar eller fladdermöss som försvinner i fjärran. Men mest avbildas människobyggda strukturer - broar, katedraler, ett kolumbarium? - och även de är i förfall. Flera stenblock som saknas ur väggarna visar en onaturligt svart rymd bakom. Ibland är det själva bildens yta som är täckt av regelbundna svarta hål/skador.
Målardukarnas yta är en annan intressant detalj. Trots att motiven täcker tavlorna utan avbrott ser dukarna vid närmare titt ut att bestå av många sammansatta slitna lappar. Vad är det för fiktiv tid de är målade i, där det finns obegränsat med guld att måla med men inga hela målardukar att måla på? Säkert samma tid där ruiner och halvdöda träd står kvar utan några besökande människor.
Nyanserna av guld är så mättade och rika att det först känns lugnande, men de svarta partierna är så dränerade på färg och innehåll att kontrasten efter ett tag blir obehaglig. En värld med bara guld och inget annat är vackert för stunden, men ingen man kan leva i för evigt. Men jag tycker ändå väldigt mycket om Samuelsons verk.
Länk till Lars Bohman Gallerys sida om Ulrik Samuelson
Börje har också sett utställningen
2 kommentarer:
Intressanta iakttagelser. Det får mig att vilja se om utställningen. Visst är det något ödesmättat över allt guldet mot det svarta.
Ja, för här och nu ser vi ju guld som något dyrbart. Men i Samuelsons bilder finns det så mycket av det att det inte längre är ouppnåeligt. Och om det BARA fanns guld, hur skulle det kännas?
Skicka en kommentar