I första rummet står en skog av golvlampor och bordslampor, som tänds och släcks med jämna mellanrum. De har alla olika stil och ser ut att höra hemma i olika rum. Kan man samla in stämningen från ett hem om man samlar in alla lampor? Kan man återskapa stämningen om man placerar ut lamporna i andra rum? Hur mycket av människorna, av "hemmet", sitter i den fysiska inredningen?
Thomas Broomés utställning The Guest är inspirerad av tiden han tillbringade på Ingmar Bergmans Fårö. Den kända platsen, där en man levde ett liv vi vet så mycket om, och skapade filmer som berättade ännu mer. Vad kan man registrera på bild av det?
Jag är inte så förtrollad av Ingmar Bergman och hans filmer, så bilderna från Fårö fyller mig inte automatiskt med förundran. Tvärtom ser jag hur familjärt och välkomnande huset ser ut, möblerat med plats för många men utan att en enda människa syns. I en videoslinga rör sig kameran genom huset nattetid. Vandringen börjar och slutar vid det berömda nattduksbordet, med den fullskrivna bordsskivan. Lampor tänds och släcks när gästen kommer och går. Det är faktiskt inte så kusligt som jag trodde.
Fortfarande berör det mig inte speciellt att vi är hemma hos Ingmar Bergman. Jag tycker ändå bäst om de tavlor Broomé målat där linjer eller ord på mörk bakgrund bygger upp interiörer av fåtöljer och bokhyllor. Det blir en ännu tydligare fråga om vad som behövs för att skapa en känsla av ett hem. Tavlorna är inte svaret, de är snarast en påminnelse om att det inte finns något snabbt svar.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
Thomas Broomés utställning The Guest är inspirerad av tiden han tillbringade på Ingmar Bergmans Fårö. Den kända platsen, där en man levde ett liv vi vet så mycket om, och skapade filmer som berättade ännu mer. Vad kan man registrera på bild av det?
Jag är inte så förtrollad av Ingmar Bergman och hans filmer, så bilderna från Fårö fyller mig inte automatiskt med förundran. Tvärtom ser jag hur familjärt och välkomnande huset ser ut, möblerat med plats för många men utan att en enda människa syns. I en videoslinga rör sig kameran genom huset nattetid. Vandringen börjar och slutar vid det berömda nattduksbordet, med den fullskrivna bordsskivan. Lampor tänds och släcks när gästen kommer och går. Det är faktiskt inte så kusligt som jag trodde.
Fortfarande berör det mig inte speciellt att vi är hemma hos Ingmar Bergman. Jag tycker ändå bäst om de tavlor Broomé målat där linjer eller ord på mörk bakgrund bygger upp interiörer av fåtöljer och bokhyllor. Det blir en ännu tydligare fråga om vad som behövs för att skapa en känsla av ett hem. Tavlorna är inte svaret, de är snarast en påminnelse om att det inte finns något snabbt svar.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar