Särskrivningen är med flit, försäkrar informationshäftet, och då kan jag godta det. Och visst är det såväl kostymer som drama som Charles Korolys geni som visas i utställningen på Dansmuséet. I trettio år har Koroly skapat scenkläder till uppsättningar på Dramaten, Stadsteatern och andra viktiga scener.
Som dyrbara juveler visas dräkterna nere i det gamla bankvalvet av marmor, med spetsar och brokad glödande i underbara färger. Grupper av provdockor har klätts i kläder som använts i föreställningar de senaste femton åren, en del uppställda i ensamt majestät, andra i grupper som om hejdat sig i en rörelse. Om jag vore mer lättskrämd skulle jag titta efter rörelser i ögonvrån, men stämningen är så lugn och välkomnande att jag inte behöver det.
En del av kläderna har jag sett bäras i sina föreställningar. Från åskådarplats ser de både gedigna och följsamma ut, och jag går alltid därifrån och önskar att jag finge vakna nästa morgon, sätta på mig en fotsid klänning med krinolin och svepa fram över golven. Och på riktigt nära håll ser man att kläderna är precis så välsydda och lättburna att jag gärna skulle bära dem hela dagen. (Eller kanske är de tyngre än jag förstår.) Det är viktigt nog för skådespelare som skall bära dem kväll efter kväll, ge intrycket av att de valt sina kläder själva, och sedan kanske älska, hata, döda och dö i dem.
Från föreställningen Bröderna Lejonhjärta visas några dräkter med stora, färgglada dekorationer, några med överdrivet stora huvuden. Det skulle kunna se konstigt och tillgjort ut, men nej, de ser ut som om de vore självklara fast i en helt annan värld.
När jag ser den fantastiska klänningen gjord av bikinidelar från Stadsteaterns Trettondagsafton minns jag hur lekande lätt Nadja Mirmiran rörde sig i den: hur väl den omslöt och följde henne när hon samlade ihop kjolen och spurtade tvärs över scengolvet. Lika smidiga måste de breda krinolinerna ha varit när de användes i dansföreställningar. Vilken glädje att få spela och dansa i Charles Korolys underbart formgivna scenkläder, och så fint att få se dem på nära håll i Dansmuséets utställning.
Länk till Dansmuséets hemsida
Som dyrbara juveler visas dräkterna nere i det gamla bankvalvet av marmor, med spetsar och brokad glödande i underbara färger. Grupper av provdockor har klätts i kläder som använts i föreställningar de senaste femton åren, en del uppställda i ensamt majestät, andra i grupper som om hejdat sig i en rörelse. Om jag vore mer lättskrämd skulle jag titta efter rörelser i ögonvrån, men stämningen är så lugn och välkomnande att jag inte behöver det.
En del av kläderna har jag sett bäras i sina föreställningar. Från åskådarplats ser de både gedigna och följsamma ut, och jag går alltid därifrån och önskar att jag finge vakna nästa morgon, sätta på mig en fotsid klänning med krinolin och svepa fram över golven. Och på riktigt nära håll ser man att kläderna är precis så välsydda och lättburna att jag gärna skulle bära dem hela dagen. (Eller kanske är de tyngre än jag förstår.) Det är viktigt nog för skådespelare som skall bära dem kväll efter kväll, ge intrycket av att de valt sina kläder själva, och sedan kanske älska, hata, döda och dö i dem.
Från föreställningen Bröderna Lejonhjärta visas några dräkter med stora, färgglada dekorationer, några med överdrivet stora huvuden. Det skulle kunna se konstigt och tillgjort ut, men nej, de ser ut som om de vore självklara fast i en helt annan värld.
När jag ser den fantastiska klänningen gjord av bikinidelar från Stadsteaterns Trettondagsafton minns jag hur lekande lätt Nadja Mirmiran rörde sig i den: hur väl den omslöt och följde henne när hon samlade ihop kjolen och spurtade tvärs över scengolvet. Lika smidiga måste de breda krinolinerna ha varit när de användes i dansföreställningar. Vilken glädje att få spela och dansa i Charles Korolys underbart formgivna scenkläder, och så fint att få se dem på nära håll i Dansmuséets utställning.
Länk till Dansmuséets hemsida
2 kommentarer:
Älskar bikiniklänningen.
Den är underbar! På nära håll luktar den litet "baddräkt-igt", men åh, så läcker den är!
Skicka en kommentar