Jellicoe Road av Melina Marchetta

Boken börjar med brottstycken av en hemsk händelse i kursiv stil. Sedan börjar första kapitlet. De kursiverade stycken återkommer genom boken, och bit för bit kan man pussla ihop vad de handlar om. Men huvudberättelsen rör Taylor Markham, som går på internatskolan vid Jellicoe Road. Ungdomarna i skolan samlas för sitt årliga krig mot sina jämnåriga från staden och kadetterna från en militärskola. Det låter litet orättvist att skolbarn skall kämpa mot pojkar med militärträning, men pojkarna har ju nackdelen av att inte känna till omgivningarna lika bra som de som bor där. Och barnen gaddar sig samman och planerar på blodigt allvar.

Många av barnen åker hem till sina föräldrar på loven, men Taylor Markham har ingen familj att åka till. Hannah, som har ett hus strax intill skolan, är hennes närmaste vuxna vän. Men även om Hannah och hon har en praktisk och nästan ordlös gemenskap, känner sig Taylor ibland avundsjuk på att Hannah verkar vara ännu bättre vän med de andra barnen på skolan. Och så försvinner Hannah, precis när årets skolkrig bryter ut.

Bokens baksidestext är kort och så dramaspäckad att man kan bli avskräckt. Men lika ofullständig som sammanfattningen är, lika ofullständigt lever händelserna kvar i skolbarnens minne och har blivit rykten som man viskar eller spottar fram i ilska. För några år sedan rymde Taylor från skolan med Jonah Griggs, en av kadetterna! Kan man då lita på henne nu? Eller på Griggs - som dödade sin egen far?! Det här låter först som om det vore upplagt bara för att locka läsare, och jag brukar värja mig för sådana lockbeten. Men lika långsamt som den kursiverade historien utvecklar sig, lika långsamt kommer sanningen fram, och de lösa ryktena blir till verkliga händelser som har smärtat och fortfarande smärtar. Och när de två berättelserna börjar flätas in i varandra, blir det riktigt spännande.

Man märker att boken utspelar sig i Australien på att Taylor tar fasta på vad hon ser och hör i sina drömmar, och också på en känsla av samhörighet med naturen. Det finaste i boken är dock när ungdomarna som kunnat vara fiender går ihop för att stötta den som behöver hjälp. Att växa upp med tunga hemligheter är lättare när man har vänner som förstår vad man har gått igenom. På något sätt känns det som att generationen före Taylor, de som skulle varit vuxna nu, blev fast i en evig barndom som inte blev till lycka för någon. Men Taylor och hennes vänner har chansen att växa upp och bli till hela människor.