Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Jag vill börja med att säga att jag vet att många älskar Murakamis böcker, och speciellt den här, Fågeln som vrider upp världen. Jag vill inte påstå att de har fel, bara att jag inte förstår dem. Eller Murakami. Hans historier skapar ingen resonans i min fantasi, utan blir bara ofärdiga bilder utan sammanhang.

Toru Okada bor med sin fru Kumiko i ett hus i ett lugnt område. Han har förlorat sitt jobb, så han är hemmamake och lagar mat och väntar på sin fru och verkar trivas med sitt stillsamma liv. Då och då går han till den närbelägna parken för att leta efter parets bortsprungna katt. Där träffar han skolflickan Mei Kasahara som drar in honom i eklektiska diskussioner och små arbetsuppgifter som tidsfördriv. Till Toru Okada kommer också ett mystiskt telefonsamtal från en kvinna som vill tala erotiskt med honom, och han blir uppsökt av personer som antingen har haft kort beröring med hans liv, eller som har dimhöljd information om vad som är på gång. För mitt i allt det här försvinner Kumiko; hon lämnar honom och säger att hon inte kommer tillbaka och att det är bäst att han glömmer det här.

Överlag är Toru Okada en väldigt passiv huvudperson. Till honom kommer av obegripliga anledningar ett flertal ovanliga kvinnor och några få män och berättar sina historier på olika sätt. Det finns små beröringspunkter i de olika berättelserna och Toru Okadas eget liv, men för mig verkar de bara som tillfälligheter, inte som delar av någon större, spännande berättelse. Det berättas om en del mystiska händelser som får genomgripande effekt på personernas liv, men de är så allmängiltigt beskrivna att jag inte upplever någon spänning.

Framför allt är det inga av personerna som får liv för mig; de är som figurer i ett dockskåp (med lustiga hattar eller prydliga kläder) som flyttas in och ut ur berättelsen. Jag börjar reta mig på de fåniga namnen - Malta Kano, Kreta Kano, Kanel, Muskot. (Populär)Kulturella referenser som Haydns stråkkvartetter eller Cutty Sark portioneras också ut här och där. Inga av detaljerna ger mig någon verklighetsförankring, utan känns mest som pusselbitar med stora mellanrum emellan.

Tidigare har jag läst Kafka på stranden av Murakami. Den var litet mer spännande och engagerande, men blev ingen favorit för mig. Jag tror inte att Haruki Murakami är en författare för mig.