Flashlight av Susan Choi

Susan Choi berättar om människor som av envishet gör saker som gör livet svårare för dem själva. Envishet; stolthet; en blandning av båda med inslag av rädsla och ovilja gentemot omgivningens förväntningar. Anne hade en barndom där familjebanden var mer av kontrakt än en källa till kärlek. Att vid nitton års ålder ge upp det oplanerade barnet till faderns familj verkar ytligt sett inte påverka henne så mycket. Mannen hon senare gifter sig med, Serk, har kommit till USA på stipendium från Japan. Men han är inte japan utan etnisk korean född i Japan, och om han och hans familj alltid setts snett på av grannarna, blir det än tydligare efter andra världskrigets slut.

Med undantag för ett par scener i början och slutet, rör sig bokens handling kronologiskt framåt men med stora hopp om flera år, skiftande fokus mellan huvudpersonerna och några mer överraskande personers perspektiv. Så många av bokens delar handlar om att förlora människor ur sikte, eller förlora ur livet. Serks familj lämnade Japan för löften om ett jordiskt paradis i den nya republiken Nordkorea, men deras brev tillbaka till Serk kom alltmer sällan. Men det stora hålrummet kring vilket boken kretsar är Serks egna försvinnande från en kvällspromenad på stranden med dottern Louise. Det är Louise vi möter i det första kapitlet, sur och ovillig att prata med barnpsykologen som hon tagits till mot sin vilja.

Det är en styrka hur Susan Choi tydligt men neutralt framställer Serks många vredesutbrott - hans ständiga försvarsläge som slår över i ilska är en viktig del av handlingen, men inte den enda och inte den man skall fastna på. Det gör det tydligare hur Louise tar över och vidareutvecklar faderns ständiga ilska när han försvinner, och internaliserar skammen över sin konstiga familj till en upprorisk stolthet som omväxlande hjälper och stjälper henne under uppväxten.

Flashlight är ytterst skickligt skriven, och när man tror att handlingen skall fördjupa sig ännu mer i vad som redan presenterats, flikar Susan Choi in nya sidospår utan att tappa djup eller sammanhang. I efterhand går det ändå att fundera på om Louise och Serk skildrades med alltför stor sympati trots sina upprepade elakheter mot människorna de möter. Av de tre familjemedlemmarna som är så fast i sitt gemensamma oförstående mot varandra är det modern Anne som hamnar i kläm mellan sin arga man och sin arga dotter. Hennes sorg får bara litet utrymme mellan kapitlen med tilltagande spänning. Fast just därför blir boken bara än mer trovärdig.