Flesh av David Szalay

I samtal med andra är István fåordig. "Yeah." "OK." "It's fine." är hans svar även på försök till djuplodande frågor. Inte heller för sig själv kan han sätta ord på sina egna tankar och känslor. Det är en av anledningarna till hur hans väg i livet flera gånger får riktning av vad andra människor får honom att göra. Att det ofta tar emot i början när andra vill ha något av honom blir en del av erfarenheten och efter hand en del av Istváns personlighet.

His mother watches him eat. She isn't eating herself. [...] 'How's school? she asks.

'It's fine,' he says.

'At the parent-teacher last week,' she says. 'They said you seem distracted sometimes.'

He shrugs.

'Your marks have slipped a bit.'

'Yeah?' he says.

'I wonder if it's that you're spending too much time playhing those computer games,' she suggests.

'No,' he says.

'Then?'

'What?'

'I'm just trying to understand,' she says. 'Are you making friends?'

'Yeah.'

'Yeah?'

He nods, not looking at her.

'That's good,' she says.

He isn't sure if she believes him or not.

Inte heller människorna omkring István är särskilt bra på att formulera sig, i synnerhet när ämnena blir brännande. De haltande dialogerna, vilka i sig säger mycket, kompletteras av bättre formulerade ögonblick av insikt.

He realises that the things that are so important to him - the things that happened, and that he saw there, the things that left him feeling that nothing ever would be the same again - they just aren't important here.

Those things have no reality here.

That's what it feels like.

So it makes you feel slightly insane or something, to have those things inside you, when they seem to have no reality here.

David Szalay väljer att skriva om viktiga perioder i Istváns liv; olika år, olika platser, olika erfarenheter. Ungefär mitt i boken är det en känsla av svindel och (kanske) igenkänning när man ser hur annorlunda hans liv har blivit jämfört med tonåren i en ungersk småstad. Men ungefär då börjar de lakoniska replikskiftena kännas uttjatade, och känslan smyger sig på att författaren flyttar runt sin huvudperson som en klippdocka till scener som skall ge maximalt dramatisk effekt, kanske till och med klämma fram en tår hos den mest förhärdade läsare. Trots det är Flesh en välskriven och läsvärd historia om en människa som i slutändan främst har varit en gäst i andra människors liv.

Fler böcker av David Szalay:

All That Man Is