Alien: Earth

Filmen Alien utspelar sig i ett tomrum, på flera sätt. Besättningen på fraktskeppet Nostromo har ingen aning om vad det är de plockar upp, och när monstret sluppit lös rör det sig strax utom synhåll för människorna som försöker se det och överleva. Men nu har vi sett olika varianter av xenomorpher i flera filmer, så för oss i publiken är den ingen hemlighet längre. Det var den inte hellre för androiden Ash, som hade direktiv från ägarna på jorden att föra hem denna utmärkt skrämmande livsform, på bekostnad av hela besättningen om nödvändigt. I serien Alien: Earth flyttar vi oss till den värld och de företagsledare som kan fatta sådana beslut, och det samhälle där människoliv väger lätt förutom om man hör till eliten och känner sig oberörbar och odödlig.

Odödlighet är ett annat spår i Alien: Earth, något som redan surrar i luften idag men i framtiden kan få nya, tekniska lösningar. På forskningsanläggningen Neverland experimenterar underbarnet Boy Kavalier med att låta barn med dödliga sjukdomar ladda ned sina medvetanden i helt människolika syntetiska kroppar. Aldrig har Peter Pan låtit så ödesdiger som när Boy Genius om kvällarna läser godnattsagor för sina Lost Boys.

I storstaden utanför den avskärmade anläggningen störtar ett skepp som återvänt från rymden. Vi har redan sett scener från resan det gjorde, och känt igen upptakten till ännu en xenomorph-massaker. Den här gången innehåller dock skeppet ett labb där inte mindre än fem nya livsfarliga arter hålls inlåsta - inte tillräckligt väl inlåsta, som vi förstår. Seriens femte avsnitt visar vad som hände på skeppet, och många tittare har önskat att det avsnittet visats först, men för egen del tycker jag att det ligger på rätt plats. Det är en otäck och spännande känsla i sig att se de massakrerade kropparna i det kraschade, öde skeppet och föreställa sig vad som hände. (Vad jag dock fortfarande undrar över är hur besättningen lyckades samla in så många dödliga exemplar med livet i behåll till att börja med.)

De som upptäcker krigsskådeplatsen, och snart också mycket mer än vad de väntat sig, är sanerings- och första hjälpen-personalen som genast kallas in. Vi har fått se hur de lever som mer eller mindre livegna till sin arbetsgivare, en indikation på hur umbärliga människor är i världen vi ser, tillsammans med det faktum att de skickas in i en situation som är livsfarlig även om man inte räknar in de hungriga monster som kommit loss.

En av de nya arterna är extra fascinerande, och tidigt i historien får vi se världen genom dess öga - ja, den är i princip bara ett öga, med slanka starka tentakler som den kan använda för att tvinga in sig i ett nytt värddjur. Snart blir ett underligt stillsamt och stirrande får till något av det kusligaste man kan se, och man kan hoppas att vi får se mycket mer av det i den andra säsong som borde följa. I den cyniska värld som jorden blivit kanske ingen människa längre kan känna sig säker, inte heller de som trodde sig stå över alla lagar.