När Siri Ihle får ett spännande jobb på NRK, flyttar hon ut med barnen från kollektivet för att bo närmare arbetet. Men huset de har skaffat ligger på Vestkanten i Oslo, där rika eller snarare nyrika norrmän har flashiga villor med pool. Några år in på det härliga åttiotalet stoltserar man med sina prylar och TV-serier från USA. Kulturchocken för familjen Ihle blir stor, och var och en av dem hanterar den på olika sätt.
Lillkillen Ole Martin har lärt sig att hemgjort är bra, men den He-Man-figur han täljer i trä duger inte åt de skrattande klasskompisarna. När Ole Martin råkar få en hållhake på grannkillen Preben slår han över och blir inte bara en hängiven TV-serietittare, utan faktiskt en ganska hänsynslös översittare i sin annars så charmiga småpojksentusiasm.
Storasyster Simone tar sig an att problematisera vad som står i skolans läroböcker med sina egna kunskaper om kapitalet och makten över produktionsmedlen. Dock får hon mothugg av klasskamraten Liv, som har rakt motsatta åsikter och lika vältaligt som Simone kan försvara dem. De båda blir vänner i glädjen över att möta en intellektuell jämlike, och Simone börjar också att påverkas av Livs argument. Men hjelp - Livs familj röstar ju på Fremskrittspartiet!
På NRK möter Siri lika höga vågor av liberalism, frihetlighet och längtan efter mode, musik och snygga prylar. Hon sliter hårt för att hålla emot och låta programmet uppmana till kritiskt tänkande och motstånd mot bara sköljas med i köplusten. Diskussionerna och motsättningarna blir inte mindre i hemmet, där barnen drar åt nya håll. Det är fint att serien, och inte minst skådespelerskan Pernille Sørensen, ger Pernille en värdighet och förståelig önskan att hålla emot de starka lockelserna att bara köpa och köpa. Visst var det skönt på riktigt på 80-talet att få hänge sig åt det man tyckte var läckert och spännande, men litet mer eftertanke kan man efterlysa, mer och mer ju längre det går.
Medan Oslo 1985 är rolig och underhållande ger serien också en bra känsla, litet tillspetsad, för vad som stod och vägde för fyrtio år sedan. (Det vill säga, matematiken fungerar inte här för vi vet ju att åttiotalet bara var tjugo år sedan, och alltid kommer att vara bara tjugo år sedan. Och det kan komma tillbaka när som helst, med sprayat hår, rosa kjolar och spetshandskar.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar