I Abraham möts tre av de stora världsreligionerna. På 1990-talet, med Irakkriget i världsmedvetandet, skapade Steve Reich och Beryl Korot ett allkonstverk som de redan då såg skulle samla lager av betydelse när nya referenspunkter dök upp i samtiden. Här och nu ser vi verkligen det, och det gör det extra givande att se bilder från en tid som nu känns oskuldsfull, och höra ord som inte nödvändigtvis bär på sorg, hat och taggar som de kan göra idag.
Verket inleds med musik som knattrar som en skrivmaskin, medan fem skärmar visar Bibeltexten om Abram, hustrun Sarai och tjänstekvinnan Hagar på engelska, tyska och franska - en variant på den flerspråkighet som hörs i verket. Därefter följer, interfolierat med fler citat ur Bibeln, fem frågor och de svar de har fått:
Who is Abraham?
Who is Sarah?
Who is Hagar?
Who is Ishamel?
Who is Isaac?
I första akten är det judiska forskare som har tillfrågats. Med stor skicklighet och kreativitet har Steve Reich hackat upp deras svar och låter instrumenten följa deras språkmelodi. Det är fascinerande hur deras ord får en högre vikt när de upphöjs till sång - fascinerande och vackert i sin repetitiva stil. De talandes ansikten visas på en av skärmarna, och på liknande sätt som med musiken har Bery Korot klippt ut en detalj i bilden och förstorat den på de övriga skärmarna.
Mot slutet av akten övergår musiken och bilderna i filmer från Hebron; närmandet och sedan instigandet i den byggnad som innesluter grottan Makhpela som har gett verket dess namn. Den grottan köpte Abraham som begravningsplats åt Sarah, han är själv begravd där, och myten säger att han fann att även Adam och Eva var begravda just där.
Andra akten inleds med filmen av en shejk som sjunger Sura 3 ur Koranen, visad på de fem displayerna i original och på de tre europeiska språken. Nu vänds historien ett halvt varv, när arabiska forskare framför hur Abraham var muslim, då han underkastade sig Gud. Men precis som i första akten berättar de också om sina personliga relationer till dessa personer som är viktiga för många - Ismael som är den förstfödde och urfadern till de arabiska stammarna.
Det är litet sorgligt, nästan pinsamt hur tredje aktens amerikanska intervjuobjekt till en början verkar ovetande om Abraham och berättelsen vi fortfarande hör berättas. Det beror ju självklart på vem man väljer att intervjua, men de överraskade kommentarerna speglas även i de diskreta publikdiskussionerna jag kunde höra i pausen. Tack och lov flyttas frågan över till såväl kunniga religionshistoriker som hängivna kyrkobesökare vilka kan ge mer intelligenta och inkännade svar på de fem frågorna. En av dem är glädjande nog den kände vetenskapsmannen Carl Sagan som visar sin goda kunskap om de historiska förhållandena kring Abraham.
Förutom att intervjusvaren skickligt dubbleras och ackompanjeras av orkestern Gränslandet, finns också fyra sångare på scenen som ibland sjunger delar av texten. Den röst som bäst fungerar för det är David Risbergs. Särskilt i andra och tredje akten, då intensiteten i musiken stegras, är det svårt att höra de inspelade svaren, men det går att hänga med väl tack vare det generösa programbladet som man gärna bör läsa innan.
The Cave av Steve Reich och Beryl Korot är verkligen ett mästerverk, och det är inte mindre heroiskt av dirigenten Christian Karlsen att ro det hela i land. För den entusiastiska publiken var detta en upplevelse att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar