måndag 13 januari 2020

Children of Ruin av Adrian Tchaikovsky

I Children of Time beskrev Adrian Tchaikovsky, intressant och välgenomtänkt, en civilisation uppbyggd av varelser mycket olika människor: spindlar, med sina annorlunda sätt att röra sig, kommunicera, uppfatta världen och bygga. Nu gör han det igen, tack vare en uplift-tekniker som först i hemlighet börjar snabbutveckla intelligensen hos sitt eget favoritdjur, den åttaarmade bläckfisken. Disra Senkovi (och hans bläckfiskar) hör till ett annat team utsända för att terraforma en annan planet än i förra boken.

Dock har teamet stött på patrull, när planeten de närmar sig visar ha ett rikt djur- och växtliv. Det vill säga, skillnaden mellan vad som är växt och vad som är djur är inte helt klar, men i alla fall ser de sig inte ha rätten att terraforma planeten och slå ut allt liv som redan finns där. Bra nog finns en annan möjlighet i närheten; planeten ett steg längre ut från den lokala solen är täckt av ett tjock lager is, men med teknik, tålamod och i synnerhet Senkovis åttaarmade medhjälpare skall den kunna omformas till en vattenplanet där även människor skall kunna leva. Bläckfiskarna visar sig snart ha okonventionella men funktionella lösningar på problemen de stöter på, och det är inte svårt att tänka sig att vattenplaneten kommer att bli idealisk för dem själva att bebo. De intelligenta bläckfiskarna har dock fortfarande de egenskaperna vi kan se hos dem idag: de är impulsiva, känslostyrda, snabba till attack och lika snabba till att byta åsikt.

Under tiden landar de kvarvarande medlemmarna i besättningen på den inre planeten Nod för att undersöka och katalogisera livet de funnit där. Nu visar sig Tchaikovskys fantasi excellera ännu mer, för det som rör sig på Nod framstår som ytterst främmande och litet obehagligt. Och det som verkade harmlöst visar sig bära på ett riktigt stort hot, omöjligt att bekämpa. Det leder till scenarion som hämtade ur skräckfilm, skickligt framställda som trovärdiga och onaturliga på samma gång. Och än en gång chansen att föreställa sig en helt annan livsform, mycket annorlunda än vår.

Historien berättas ur ett par olika perspektiv och i olika tidsplan, och i det senare av dem har en expedition från Kerns planet kommit fram till de två planeterna. Efter några generationer tillsammans har människor och spindlar blivit vana vid att samarbeta, men de experimenterar fortfarande med olika sätt att kommunicera effektivt. Det finns fortfarande hinder för det kompletta förståendet, men samtidigt har det arbetet mellan de två arterna berett vägen för en av de mänskliga lingvisterna att försöka meddela sig med bläckfiskarna, via färger och mönster. Men åh så långsamt och stapplande den konstiga människan pratar med de intensiva och snabbreagerande bläckfiskarna!

Hotet från Nod är i bläckfiskarnas förståelse kopplat till människovarelser, och fastän de minns och hedrar sin gudfader Disra Senkovi finns det de som vill skjuta ned det ankommande skeppet direkt, eller varför inte stranda det på Nod där det kom ifrån? Grupper av människo- och spindelkompisar blir skilda från varandra och hamnar i mycket olika hotscenarier, där de måste försvara sig på bästa sätt. Det är spännande och otäckt men framförallt mycket underhållande och givande att läsa Children of Ruin ända till sista sidan.

Fler böcker av Adrian Tchaikovsky:
Children of Time

Inga kommentarer: