LvB250 - Stråkkvartetterna, del 1

Det är underbart med musikaliska jubiléer! I år är det 250 år sedan Ludwig van Beethoven föddes, och Konserthuset firar det så föredömligt väl som man gjort vid andra jubiléer, ja, kanske ännu mer. Alla pianosonater, alla symfonier, alla violinsonater och mycket mer! Flera av konserterna är möjliggjorda av donationer från en anonym mecenat. Ett stort tack till dig, hemlige välgörare! Den första konserten i temat LvB250 år 2020 var besöket av Cuarteto Casals med tre av Beethovens stråkkvartetter; nummer tre, nummer två och nummer sju.

Foto: Nadja Sjöström

Kvartetten hade valt spelordning vist. Stråkkvartett nr 3 i D-dur (1798-1800) är ett så ljust och skirt stycke att man nästan inte kan tro att det är Beethoven som har skrivit det, och trots siffran är det faktiskt den första stråkkvartett han skrev. Det fanns något lättsamt och lekfullt över varenda sats, och musikerna tog sig an det lika lätt och precist. Nästa verk, Stråkkvartett nr 2 i G-dur (1798-1800) strålade också fram med stor lätthet, men med en aning av en allvarligare underton vilket gjorde den mer komplex och intressant.

Efter paus fick vi höra den längre Stråkkvartett nr 7 i F-dur op 59:1 (1808) med sin vackra inledande och återkommande fras. Nu fick vi höra mer klanger från instrumentens lägre register och likaså med större spann över känsloregistret. Utan att bli en storromantiker lade Beethoven in mer dramatik och energi i musiken, och i sista satsen lekte han också sin "är det här slutstroferna? nej litet till!"-lek utan att det lät stolpigt. Denna fina inledning på Beethovenåret gav mersmak.