En av de otäckaste berättelserna är Winkie, där en skrämselfigur ur ett barnkammarrim kliver in i en mindre stad om natten och fångar en skräckslagen flicka när hon försöker fly från honom. Den ingående beskrivningen av Wee Will Winkie är som en mardröm i sig, och desto otäckare för att det faktiskt inte är en dröm som Ollyn kan vakna upp ur. Lika skrämmande är den korta men definitiva beskrivningen av helvetet och även en annan sorts plåga i Under Hell, Over Heaven.
Berättelserna tycks ofta komma från världar som är annorlunda funtade än vår, som i Forever Upward, där en dotter och hennes mamma äntligen hittar en av de svävande gudarna, där de kan kan be om att Kyrkan inte skall ta alla män från byn. Mitt i den väldigt annorlunda miljön upplever även dottern känslor inför sin mor som barn i vår värld kan känna igen; hon känner att hon kommer att kunna växa upp och klara utmaningarna bättre än mamman.
I en annan berättelse, Hero Vale, tycks istället en spricka mellan världar ha uppstått i en dal i vår egen värld, men det farliga i att se hjältar av annat slag röra sig genom dalen är något spännande man söker av fri vilja, medan det farliga i mobbande skolpojkar är något man tvingas möta varje dag.
Varje berättelse är så kraftfull och egensinnig att jag inte ville läsa dem i sträck, utan tog en paus efter varje. Sist i boken berättar också Margo Lanagan vad som inspirerat de olika novellerna. Hennes historier är moderna sagor med helt egna uppsättningar av magi, regler och brutna förbud. Jag är glad att Kelly Link rekommenderade henne till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar