Alba av Kristina Hård

Blått gräs, träd av okänd sort, små ödleliknande varelser som ger ifrån sig vackra sjungande ljud - var finns det? På en annan planet i ett annat stjärnsystem långt från jorden, men av Kristina Hårds målande beskrivningar vill jag resa dit lika gärna som människorna i utforskningsteamet. Ännu mer fascinerande än planetens existens är farkosten som kan ta oss jordmänniskor dit, inpassad som den är i en hålighet i ett bergrum. Vilken civilisation har lämnat den där för oss att hitta och använda?

Frågorna som inställer sig när jag börjar läsa Kristina Hårds roman Alba är fantasieggande, och tillsammans med hennes lyriska naturskildringar gör det den nyfunna planeten otroligt lockande. Jag njuter av att läsa om expeditionens utforskningar och fynd.

Efter hand blir spänningarna i gruppen starkare, och min fascination dämpas. Det visar sig att maktkampen har större betydelse för planetens öde än vad jag först anade, men jag tycker ändå att berättelsen är som starkast när den berättar om den nya planeten och dess invånare. Det är inte (bara) så att det är mest spännande, det är också tyvärr så att Hård inte kan gestalta maktspelet och människors känslor lika naturligt.

I vilket fall som helst är jag glad att ha upptäckt en så begåvad svensk science fiction-författare som Kristina Hård, och ser fram emot att läsa fler böcker av henne.

Fler böcker av Kristina Hård:
Kleptomania