Mitt teaterår inleddes av en pjäs utan levande skådespelare, Flickorna på Liljevalchs. Jo, de två dockförarna var förstås levande kvinnor, och deras skicklighet gav dockorna, skapade efter Lena Cronqvists tavlor, definitivt liv för oss som såg dem.
Som i ett dockskåp levde familjen i Dansösen Käthe Hermann på Fria Teatern, men även de lekarna var fyllda av allvar.
I Lars Noréns Nattvarden hade barndomstrauman skapat vuxna som inte mognat utan fastnat i en tioårings egoism, och grymhet mot sina närmaste.
Hämmade av omvärldens fördömande var kvinnorna i Moster Malvina på Strindbergs Intima Teater, men till sist lyckades mor och dotter äntligen mötas som hela, komplexa människor.
En historia om mycket elände och motgångar bakades in i mycket humor utan att förlora kärnan av sympati i Raskens med 1-2-3 Schtunk.
Bara en man på - eller intill - scenen behövdes för att göra Sufflören till en rik upplevelse på Dramaten.
Desto fler människor i alla åldrar hjälpte till att skapa den fina familjeföreställningen Oliver Twist med Enskedespelet.
En annan historia som tål att ses många gånger är Tre Systrar, som gjordes mycket väl på Dramaten.
Tillika på Dramaten dök en moderniserad men genuin Richard III upp.
Helt nyskapad och glittrande av snille var den kvantfysikaliska revyn Svarta Hål på Södra Teatern.
Teater Galeasen gav en dubbel kärlekshistoria, hackad och blandad och presenterad så att det absurda kändes helt naturligt i pjäsen Illusioner.
Stadsteatern är bra på att sätta upp pjäser med sång och musik, och begåvade musiker och skådespelare på scenen gav liv åt Karl Gerhard och flera av hans listiga sånger. Den är verkligen värd sin stora publik!
Lika stor publiksuccé med förlängd speltid har Rampfeber blivit på Borås Stadsteater, och det var skönt att få avsluta året med den och ett riktigt gott skratt.
Som i ett dockskåp levde familjen i Dansösen Käthe Hermann på Fria Teatern, men även de lekarna var fyllda av allvar.
I Lars Noréns Nattvarden hade barndomstrauman skapat vuxna som inte mognat utan fastnat i en tioårings egoism, och grymhet mot sina närmaste.
Hämmade av omvärldens fördömande var kvinnorna i Moster Malvina på Strindbergs Intima Teater, men till sist lyckades mor och dotter äntligen mötas som hela, komplexa människor.
En historia om mycket elände och motgångar bakades in i mycket humor utan att förlora kärnan av sympati i Raskens med 1-2-3 Schtunk.
Bara en man på - eller intill - scenen behövdes för att göra Sufflören till en rik upplevelse på Dramaten.
Desto fler människor i alla åldrar hjälpte till att skapa den fina familjeföreställningen Oliver Twist med Enskedespelet.
En annan historia som tål att ses många gånger är Tre Systrar, som gjordes mycket väl på Dramaten.
Tillika på Dramaten dök en moderniserad men genuin Richard III upp.
Helt nyskapad och glittrande av snille var den kvantfysikaliska revyn Svarta Hål på Södra Teatern.
Teater Galeasen gav en dubbel kärlekshistoria, hackad och blandad och presenterad så att det absurda kändes helt naturligt i pjäsen Illusioner.
Stadsteatern är bra på att sätta upp pjäser med sång och musik, och begåvade musiker och skådespelare på scenen gav liv åt Karl Gerhard och flera av hans listiga sånger. Den är verkligen värd sin stora publik!
Lika stor publiksuccé med förlängd speltid har Rampfeber blivit på Borås Stadsteater, och det var skönt att få avsluta året med den och ett riktigt gott skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar