Utställningen Narratives innehåller fyra av Adi Nes fotosviter. Soldiers (1994-2000) visar soldater ur israels armé och väjer inte för de homoerotiska övertoner som finns i extremt maskulina miljöer. I Boys (2000) vill han visa hur utsatta pojkar är när de just håller på att forma sin identitet. Biblical Stories (2004-2007) låter signifikanta scener ur Bibeln gestaltas av samtida människor, och gärna hemlösa människor, dem man har svårt att se som huvudpersoner i viktiga berättelser. The Village (2013) skildrar pionjärer i en nybyggd by, som i mina ögon inte riktigt tycks veta vad de skall göra där de är.
Alla dessa teman intresserar mig mycket, men tyvärr har jag svårt att finna fäste för mina tankar i Adi Nes verk. Om jag skall peka ut en gemensam nämnare till varför är det för att hans stora, blanka bilder ser så uppenbart arrangerade ut. Även om jag tänker mig att människorna på bilden inte poserar utan verkligen stannat upp exakt så, så gör glansen och färgen i fotot att de ändå ser uppställda ut. Jag tror säkert att det är vad Adi Nes vill åstadkomma, och likaså att det är precis vad som gör att andra åskådare tar till sig dem, men mig går de helt förbi.
Länk till Fotografiskas sida om Adi Nes
Alla dessa teman intresserar mig mycket, men tyvärr har jag svårt att finna fäste för mina tankar i Adi Nes verk. Om jag skall peka ut en gemensam nämnare till varför är det för att hans stora, blanka bilder ser så uppenbart arrangerade ut. Även om jag tänker mig att människorna på bilden inte poserar utan verkligen stannat upp exakt så, så gör glansen och färgen i fotot att de ändå ser uppställda ut. Jag tror säkert att det är vad Adi Nes vill åstadkomma, och likaså att det är precis vad som gör att andra åskådare tar till sig dem, men mig går de helt förbi.
Länk till Fotografiskas sida om Adi Nes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar