En anledning till att göra årsbästalistor är att få nöjet att gå tillbaka och tänka igenom vad man varit med om under året. Jag tycker att det är intressant att läsa andras listor, och även att gå tillbaka till mina egna listor och bli påmind om vad som var bra! Så här kommer min lista över de bästa filmerna jag såg år 2014.
Jag är ju mycket svag för action och gillar pampiga stridsscener. Men finns det dessutom antingen humor, intelligens eller båda med, så blir det ännu bättre, och Guardians of the Galaxy hade både och. Snabbare och smartare och med råare humor var Edge of Tomorrow, men allra mest utmananade för hjärnan var Interstellar.
American Hustle var som en berg- och dalbana av spänning och humor. När jag såg den tänkte jag på den som en underhållande bagatell, men tydligen snäppet bättre än en bagatell eftersom jag minns den än!
Vi som ser bio tänker inte alltid på hur mycket kringarbete det är på en film. I In A World... fick vi en inblick i livet för människorna bakom de lockande trailerrösterna, än en gång med mycket humor och intelligens.
En annan sida av show business är att många försöker men misslyckas, trots stor talang. En av dem var Llewyn Davis, vars liv i utkanten av berömmelsen gjordes minnesvärd av bröderna Coen. Att lära känna livsödena i Philomena knäckte mig nästan mer än huvudpersonen (nej, det tror jag förstås inte).
Arbetet är en viktig livlina för många, dels för att man behöver känna samhörigheten, som Sandra i Två dagar, en natt, dels också för att man gör något viktigt för andra, som John May i Still Life.
En natts hårt, listigt arbete räddade Paris från att sprängas i Mannen som räddade Paris. Mindre omvälvande för världshistorien men väl för en tonårspojke var sommaren som Duncan upplevde i The Way, Way Back.
Tolv års fruktansvärt hårt arbete, förnedring och orättvisa visades upp med både grymhet och medlidande i 12 Years A Slave.
En annan tidsepok skildrades också i Wes Andersons The Grand Budapest Hotel, som alltid litet mer guldskimrande än verkligheten. I Sverige kan vi också vara tacksamma för att Mikael Marcimains vision kan måla upp en så glödande tidsstudie som i Gentlemen.
Jag är ju mycket svag för action och gillar pampiga stridsscener. Men finns det dessutom antingen humor, intelligens eller båda med, så blir det ännu bättre, och Guardians of the Galaxy hade både och. Snabbare och smartare och med råare humor var Edge of Tomorrow, men allra mest utmananade för hjärnan var Interstellar.
American Hustle var som en berg- och dalbana av spänning och humor. När jag såg den tänkte jag på den som en underhållande bagatell, men tydligen snäppet bättre än en bagatell eftersom jag minns den än!
Vi som ser bio tänker inte alltid på hur mycket kringarbete det är på en film. I In A World... fick vi en inblick i livet för människorna bakom de lockande trailerrösterna, än en gång med mycket humor och intelligens.
En annan sida av show business är att många försöker men misslyckas, trots stor talang. En av dem var Llewyn Davis, vars liv i utkanten av berömmelsen gjordes minnesvärd av bröderna Coen. Att lära känna livsödena i Philomena knäckte mig nästan mer än huvudpersonen (nej, det tror jag förstås inte).
Arbetet är en viktig livlina för många, dels för att man behöver känna samhörigheten, som Sandra i Två dagar, en natt, dels också för att man gör något viktigt för andra, som John May i Still Life.
En natts hårt, listigt arbete räddade Paris från att sprängas i Mannen som räddade Paris. Mindre omvälvande för världshistorien men väl för en tonårspojke var sommaren som Duncan upplevde i The Way, Way Back.
Tolv års fruktansvärt hårt arbete, förnedring och orättvisa visades upp med både grymhet och medlidande i 12 Years A Slave.
En annan tidsepok skildrades också i Wes Andersons The Grand Budapest Hotel, som alltid litet mer guldskimrande än verkligheten. I Sverige kan vi också vara tacksamma för att Mikael Marcimains vision kan måla upp en så glödande tidsstudie som i Gentlemen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar