Men den annalkande Kylan, ett allvarligt hot som dragit över riket en gång förr, måste bekämpas. En osäker plan att tända de sedan länge slocknade eldarna i Imperiets gamla vårdkasar kan varken utföras av Hirdmännen, som följer Traditionen, eller Månprästinnorna, som följer Rytmen. Så uppdraget faller på tvillingarna, som ännu inte fullt tillhör någondera av riktningarna. På så sätt slipper de låsas in i seder de inte har valt, och de får fortsätta att vara tillsammans.
Det är en utmärkt vändningen i intrigen att låta barnen ta sig till hamnstaden Funisburg, av flera anledningar. I Ondvinter berättades det om Imperiets forna storhet, om imponerande byggnader och stolta palatsväktare. Nu får vi se dem... eller vad som är kvar av dem, efter en lång tid av krympande rikedom och makt. Det blir också tydligt att när man håller för hårt på sederna låser man sig fast i något som bit för bit blir trögt, tomt och onaturligt. Men i staden och dess omgivningar finns också människor, varelser och krafter av andra slag än de som ungdomarna redan känner till. Vi får veta mer om Blodets historia, men också om de makter som ligger runt omkring dem och kanske samspelar, kanske är farliga.
När jag började läsa Björkelids serie trodde jag att det var en trilogi, och att jag alltså hade alla delar redan. Jag var också glad över att jag kunde börja i tredje delen, Förbundsbryterskan, genast efter att jag läst ut Eldbärare. Nu har jag upptäckt att Berättelsen om Blodet skall bestå av fyra böcker, och den sista är inte skriven än. Ack! Hur skall jag kunna vänta på upplösningen? Jag kan knappt vänta tills jag får plocka upp Förbundsbryterskan och läsa vidare!
Fler böcker av Anders Björkelid:
Ondvinter
Förbundsbryterskan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar