söndag 30 september 2012

Alla celli! och en sopran

Kungliga Filharmonikernas cellosektion stod för programmet för dagens konsert i serien Filharmoniker i Närbild. Jag har hört många celli spela tillsammans förut i den konsertserien, och som musikerna själva sade har cellon ett så rikt register att den kan säga mycket på egen hand. För att låta tonläget skifta hade sektionen också valt ut stycken som krävde olika många cellister.

Tio dylika satt på scenen för det inledande verket av Hector Villa-Lobos, Bachianas Brasileiras nr 1. Det var riktigt vacker musik, lyrisk och dansant och nästan översinnligt fantasieggande, och de tio instrumenten skapade varma harmonier tillsammans.


Nästa stycke var ett nyskrivet verk som cellostämman beställt av den svenska tonsättaren Tommy Andersson, med stöd av Filharmonikernas vänförening. Awakening of the Beauteous Faun var inspirerat av Barberinis skulptur med samma namn som finns på i Münchens Glyptothek. Denna faun tog i Andessons tappning tid på sig att vakna, spritta till, vila litet igen, vakna helt och fyllas med energi, innan han tycktes somna in igen.

Peder Holms Liten svit började någorlunda traditionellt, men bit för bit började den experimentera med uttrycket och slutade i något som lät som en fråga.

Werner Wolf Glaser flydde från Berlin till Västerås, där han i hög grad inspirerade och utvecklade musiklivet. Hans Variationer och mellanspel lät till stora delar tätt, och då väl sammanhållet av de goda cellisterna, men tidvis också planlöst i sitt uttryck.

Eftermiddagens stora behållning var ändå de båda verken av Hector Villa-Lobos, där Bachianas Brasileiras nr 5 för sopran och 8 celli fick avsluta konserten. (Och trots titeln var faktiskt hela dussinet cellister med och spelade!) Än en gång gav han oss musik med underbar rytmik; modern och vågad men ändå dansant och melodisk. Sångstämman fick ibland bli ett nynnande och smälta in som ett av instrumenten, men också ta täten i expressiva melodistämmor. Den utmärkta sopranen Ida Falk Winland var intensiv men avslappnad, precis vad som behövdes för att gunga med i rytmerna utan att tappa precision.

Så bra att Filharmonikernas stämmor får arbeta enskilt och ta sådana här goda initiativ! Dessutom har den sympatiska cellosektionen lagt ut ett prov av Villa-Lobos Bahcianas Brasilerias, så att vi alla kan få njuta i en minut:

Inga kommentarer: