tisdag 21 februari 2012

The Dervish House av Ian McDonald

Det första i boken The Dervish House som är sällsamt är miljön och namnen. Jag har aldrig varit i Istanbul, men av Orhan Pamuks böcker har staden och de turkiska namnen redan laddats med historia och gamla mysterier. Det andra märkvärdiga är den avancerade tekniken som tagit plats i samhället. Utan någon närmare beskrivning gissar man att den ceptep som alla bär med sig är mer avancerad och integrerad version av mobiltelefon. I kapitel efter kapitel nämns också fler och fler användningar av nanoteknik - avancerade robotar, kunskapsöverföring genom ett handslag, till och med som ett tillfälligt uppåttjack som börsmäklare snortar inför ett viktigt möte.

Men det mest extraordinära är den islamska andevärld som dyker upp i vardagen för Necdet, en av huvudpersonerna. Enstaka visioner blir till svärmar av djinner som leder honom till Hizir, det gröna helgonet med förhistorisk visdom och kraft att hjälpa människor i fara. Det religiösa temat i boken är inte entydigt. Ian McDonald visar hur personer förhåller sig till religion och hur den genomsyrar samhället. Religiösa artefakter från de olika världsreligionerna får samma laddning som de exotiska turkiska namnen och platserna.

När man älskar science fiction får man ofta hålla till godo med illa skriven prosa för att få sin beskärda del av Robotar, Rymdskepp och Tidsresor; miljöskildringar som antingen är stereotypa eller överdrivet blommiga, personskildringar som är karikatyrer, speciellt vad gäller kvinnorna. Men inom alla de områdena skriver Ian McDonald insiktsfullt och övertygande. Hans beskrivningar av Istanbul, både snabba språngmarscher genom trånga genvägar och stämningen på husdjursmarknaden, är rika och initierade.

Framför allt är människorna i Ian McDonalds berättelse individer med egna personligheter och drivkrafter. Leyla är flickan från byn som skaffat en marknadsutbildning och springer på sina höga klackar till möten för att få en seriös anställning. Det äkta paret Adnan och Ayşe möts i sin heta, äkta kärlek, och har samtidigt spännande, kanske livsfarliga uppdrag som de inte avslöjar för varandra.

Utan att vara huvudsaken i boken, är det så att alla huvudpersoner bor i samma hus, det gamla dervisch-huset vid Adem Dede-torget. När handlingen närmar sig sin upplösning börjar också deras egna livstrådar att tvinnas samman till något som skulle kunna bli katastrof eller lycka för en eller flera av dem. De parallella historierna gör att det alltid finns något man vill läsa mer om. Jag är djupt imponerad av The Dervish House, och jag vill läsa mycket mer av Ian McDonald.

Inga kommentarer: