Den längsta berättelsen i boken är en barndomsskildring, en hård barndom i en by bland människor som varken är rika på materiella ting eller närhet till varandra. Det liv som skildras med hårt arbete genom alla årstidsväxlingar verkar lika fastlagt som naturlagarna som styr djuren och växtligheten. Och de är inte milda. Karghet i naturen och en oundviklig död för slaktdjuren skildras sakligt men inte utan rädsla. Och barnet i berättelsen är lika utsatt; vänligt menade men "dumma" frågor besvaras med hårda örfilar följt av flera smällar för att tårarna skall upphöra. Litet skönhet finns det; geranierna som farmor odlar i soppskålar, som bara blir fler och fler. Men de är papperstunna, nästan inte verkliga, och skötseln blir ännu en rutin som inte får misslyckas.
Flera av novellerna är kortare, några bara två sidor, och de flesta av dem handlar om barn och föräldrar. Det är ett givande perspektiv; barnet som försöker lära sig att förstå vuxenvärlden, de vuxna som kräver lydnad av barnen medan de själva grälar, gråter och har hemligheter för varandra. Det perspektivet går igen i några av novellerna som behandlar undersåtarnas vardag i den kommunistiska diktaturen i Rumänien.
Språket och tonen skiftar mellan de olika berättelserna. En del stycken har en humor eller ett bildspråk som jag tycker mindre om, men jag gillar att Müller ger olika karaktär åt de olika novellerna. På tre sidor beskrivs en vistelse vid Svarta Havet i maj; allt är "schön", "schön"; måsarna, vågorna, krigsskeppen i havet, de krossade musslorna på stranden, även vårtan på kioskfruns kind, och det svarta hårstrået i vårtan, fiskliken som flöt i vattnet, allt är "schön".
Även de kortaste novellerna hinner fånga en stämning, beskriva en händelse och lämna ett bestående intryck. Från första början hade Herta Müller ett språk och en blick för skeenden som sticker i hjärtat som en nål.
Fler böcker av Herta Müller:
Herztier
Der König verneigt sich und tötet
Heute wär ich mir lieber nicht begegnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar