Lars Lerin på Angelika Knäpper Gallery

Lars Lerin är känd och älskad för sina akvareller. När han använder färgerna skapar han så rika motiv att det kan se ut som lager av oljefärger. Det krävs både skicklighet och öga för motivet att låta färgen bilda konturer, skiftningar eller detaljer som är så lagom otydliga att ögat fyller i det självt. Ett fantastiskt exempel är den mönstrade kupolen på ett palats, där Lerin både visar sirligt ornament och tidens tand på mönstret. Det första som möter en i Angelika Knäppers salar är tre stora verk med namnen Ljus i öster I, Ljus i öster II och Palats. Motiven är vackra bysantinska byggnader.

Lars Lerin, del av Ljus i Öster, 2010

I nästa rum är vi tillbaka i Europa. En tavla heter Spegelsal - jag är inte tillräckligt berest för att känna igen den. Det är knappt så att jag känner igen Nationalmuseum i ett underligt skymningsljus, med ett varmt ljus som kommer från en helt mörk bakgrund. Fullständigt fascinerande är den stora tavlan Bibliotek. Rad efter rad av böcker, halvt läsbara titlar på ryggen, här och där den karakteristiska pricken på en avskiljare som anger att en ny underkategori börjar.

Det blygsamt betitlade verket Lösöre I-VII visar upp vackra, värdefulla föremål, som i alla fall jag skulle bli glad och tacksam över att få ärva. Men de visas upp ett och ett, som i en auktionskatalog. Kanske kommer de att skingras och förlora sin gemensamma historia.

Draculas borg är just en silhuett av ett spökslott mot en dramatisk himmel. På tavlans nedre del löper en handskriven text, en vacker men helt oläslig handstil, som kanske berättar historien som skulle kunna utspela sig i motivet. Roligt, men kanske inte så djupsinnigt. En annan sorts historieberättande sker i tavlan Fönster mot gården, där några upplysta fönster i ett höghus visar scener ur livet. Men jag tycker ändå att de tavlor som inte försöker säga för mycket på en gång är de som säger mest. Till exempel Marknad (Teresina), som med sitt motiv av människor i vita kläder i ett starkt ljus, förmedlar en känsla av hetta, ljus, damm och nästan ljud och rörelse.

Kanske är det jag som är bländad av exotism, jag som knappt varit utanför Europa, när jag påstår att bilderna från öst och syd verkar mer naturtrogna än de från ett Västeuropa i skymning (das Abendland). I varje fall är vartenda konstverk så imponerande och fascinerande att utställningen är mycket, mycket sevärd.

Länk till Angelika Knäpper Gallery