I Lars Bohman Gallerys salar står stora och små människoskulpturer. Små människor i helfigur på höga socklar, stora reliefer av ansikten eller helfigurer, och även kolteckningar av människor. Alla har neutrala uttryck och inga disktinkta kännetecken. De är helt klart människolika, men utförandet har inte tillfört någon personlighet, snarare reducerat den. Skulpturerna är noggrant utmejslade, men inte putsade eller utjämnade på ytan, och de flisor som blivit kvar har målats med samma färg som den tillhörande kroppen.
Litet humor ligger det i att den lilla kvinnoskulpturen i första rummet står som om hon vore på utställning och tittade på en tavla. Och en teckning föreställer en man som tittar på ett stort kvinnohuvud i samma stil som Balkenhols egna skulpturer. En man har klättrat upp i en kaktus. Alla avbildade människor är stillsamma, avslappnade, mer sympatiska än avvisande. Men jag ser ingen större mening med dem som konst. De är varken en utsmyckning eller en utmaning för intellektet. De engagerar mig inte.
Foto: Lars Bohman Gallery
Länk till Lars Bohman Gallerys sida om Stephan Balkenhol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar