Thrice upon a time på Magasin 3

Det privata konstmuséet Magasin 3 i Stockholms Frihamn har hunnit skaffa en massa spännande verk under de tjugo år det har funnits. Tre kuratorer (Elisabeth Millqvist, Tessa Praun och Richard Julin) har valt konst ur samlingarna efter vida men stimulerande begrepp, och jag tycker att de har lyckats väl med att hitta intressanta verk som fungerar bra ihop.

Första delen tar avstamp i konsthistorien och två av de vanligaste och viktigaste motiven: porträtt och landskap. Jag tycker om de traditionella kompositionerna av personporträtt och landskapsmotiv, och precisionen och de dolda budskapen som var ett tecken på yrkesstolthet hos målare för hundratals år sedan. Men jag tycker också om de moderna varianterna, som skapar motiven genom collage och andra tekniker, och försöker säga något nytt. Flera av verken på Magasin 3, särskilt landskapen, är intressanta och fantastiväckande. Speciellt tycker jag om Janine Antonis självporträtt inbyggd i ett dockskåp, som är en nickning till Frida Kahlo och ändå en helt egen idé: en vuxen kvinna med ett leksakshem i ett leksaksrum. Fast några tavlor av Carl Fredrik Hill, som var ovanliga och överraskande när de gjordes 1874, är ändå starkast av alla.

Utställningens tema rör sig sedan mot rum; ytor, inneslutningar, konkreta rum, tänkta rum. Här finns Ann-Sofie Sidéns Who Told the Chambermaid, och en video där den israeliske konstnären Absalon demonstrerar nya varianter på möbler som han drömt ihop. Han provligger en säng som är en urgröpt rundel där benen hänger utanför, och provstår i en axelhög kub där man är innesluten från tre sidor. Kul, fast litet onödigt, tycker jag.

Karin Mamma Andersson, Studio (2007)

I en sal får konstnärer visa upp och tala om sina hem och sina ateljéer. Det är bara någon av dem som har ett avspänt förhållande till sitt arbete; alla andra talar om hur hem och arbetsrum är sammansmält på gott och på ont, mest på ont, verkar det som, eftersom de flesta talar om ångest inför sitt arbete och eviga uppskjutanden.

Det bästa i hela utställningen är några stora fotografier utförda av Annika von Hauswolff. Jag har sett dem förut, och även här, inklämda i en trång gång, förmedlar de samma starka känsla av oro, och är så fysiska att de nästan tränger sig ut ur bilden.

I nedre utställningssalen visas verk på temat samlande och uppräkning. Det är något jag skulle kunna tycka om, men vad jag gillar då är det nästan tvångsmässiga samlandet som vittnar om ett försök att förstå världen, eller en liten bit av den, och kategorisera något som egentligen inte kan generaliseras. Men på Magasin 3 trängs delar av samlingar med andra samlingar, och det förtar intrycket.

Ett helt rum är dedikerat åt Jockum Nordström, en konstnär som jag alltid har tyckt är överskattad. Här får vi se några roliga husbyggen och pyssellådor, som är litet roligare än hans vanliga teckningar. Men som så ofta har han litet omotiverat prånglat in några pinsamt pubertala nakenteckningar. Nej. Jag kan fortfarande inte tycka att han är vare sig bra på att rita, eller har något intressant att uttrycka.

Det låga inträdet till Magasin 3:s utställning gäller för hela säsongen, som vanligt. Det är generöst! Och också i det närmaste nödvändigt, eftersom utställningen är så stor och varierad att man borde gå tillbaka och se på verken flera gånger.

Länk till Magasin 3:s sida om Thrice upon a time