Rekviem - en hallucination av Antonio Tabucchi

En oemotståndlig längtan drog italienaren Antonio Tabucchi till Portugal. Nu möter vi honom en het sommardag i Lissabon. Flyktigt tänker han att han borde ha stannat kvar i den stillsamma trädgården, men han har ett avtalat möte som han inte vill missa. Men kanske tog han fel på ett halvt dygn, det var nog inte klockan tolv på dagen utan vid midnatt som den andre menade. Nya möten och besök i gamla minnen bokas in under de vunna timmarna.

Förutom ett tåg som måste passas klockan på kvällen, så har vår huvudperson inte bråttom till sina möten. På väg till det första är han trött och har svettats igenom skjortan. Var kan han få tag i en ny skjorta på en dag när allt är stängt? Diskussionerna med den hjälpsamme taxichauffören inbegriper mannens bakgrund och tack och lov förslaget att zigenarnas marknad är öppen även idag. Vår berättare måste guida taxin rätt, men väl på plats kan han köpa två tröjor, och blir sedan själv anvisad att mannen han skall träffa finns där inne, på kyrkogården.

Mellan tid och rum finns där ett angenämt hem där Tadeusz Waclaw Slowacki anträffas, trots att han är död sedan flera år. Denne man är trots sitt polska namn portugis av eget val, liksom vår berättare, så männen möts i sitt mellanförskap i landet de båda är lojala mot. Och liksom "killen" som berättaren allra sist på dagen skall träffa, så är han alltså död. Förutom att Tadeus envisas med att fråga hur han dog, så blir tillvaron mycket konkret genom att man med god aptit hugger in på den rustika maten som värdfamiljen bjuder på. Flera gånger skall möten med spöken grundas i de noggrant beskrivna recepten på vad som äts. Skickligt beredda inälvor bidrar till att de tunga, flottdrypande rätterna blir så delikata. Det är naturligtvis inte samma sak, men ändå litet så, när de tiggare eller andra människor som berättaren slumpmässigt och flyktigt möter under dagen tar gestalt genom de specifika och originella detaljer ur sina liv som de berättar. Likaså diskuteras noga vilka platser vår berättare är på väg mot, eller längtar tillbaka till, och placerar handlingen konkret i och runt Lissabon.

Dock, det finns ett stort och kanske spännande tomrum, och det gäller det nogsamt förberedda mötet med dona Isabel, där boken bara berättar den nog så intressanta upptakten i väntan på damens ankomst. Kvinnan, liksom Tadeus, figurerar i en annan bok av Tabucchi som bär hennes namn. I den här boken blir hon ett mysterium av en annan art än de många mötena i limbo som vår berättare upplever.