Killen som bestämmer om ditt miljonföretag gör succé eller kraschar är en fjortonåring med en fot som trampar i en bajskorv som logga. Sådan är verkligheten när man skapar dataspel som spelas och antingen hypas eller dissas av unga spel-influerare som Pootie_Shoe. Spelbolaget Mythic Quest är precis på väg att släppa expansionen Raven's Banquet till sitt storsäljande MMORPG, och en dålig dag hos Pootie_Shoe kan betyda katastrof för försäljningssiffrorna.
En kader av arbetande programmerare ser vi oftast bara i bakgrunden. Kreativ design, testare, affärsstyrning och andra mer eller mindre viktiga funktioner är aggregerade till ett antal personer, i spelbolaget liksom i TV-serien Mythic Quest, för maximal möjlighet till drama på personliga och professionella plan. Spelets skapare och dess huvudingenjör, Ian Grimm respektive Poppy Li, har båda starka men ofta motstridiga åsikter som de uttrycker på hög volym. Mer lågmäld men inte helt rumsren är huvudförfattaren C.W. Longbottom, ännu mer stillsam och därtill konfliktskygg är den verkställande producenten David Brittlesby, vars nyanställda assistent raskt byter lojalitet till den som är tuffast och lika cynisk som hon själv. Ofta är den personen intäktschefen Brad Bakshi, för vilken konstnärlig frihet väger lätt mot möjligheten att tjäna pengar. Och så två testare, Dana och Rachel! Lätt förbisedda i de stora diskussionerna, men vi följer deras interna snack i den mysiga teststudion.
Dynamik och originalitet i humorn gör de två första säsongerna till toppunderhållning. I den tredje säsongen tappar historien fart, för att åtminstone till hälften återvinna fotfästet i den fjärde och sista säsongen. Något av det mest givande med serien är det halvdussin avsnitt som är återblickar till en förhistoria med bäring på det som händer i nutid. En riktig höjdpunkt är avsnittet från C.W. Longbottoms ungdom som aspirerande science fiction-författare, i sällskap med Ursula K. Le Guin, Ray Bradbury och Isaac Asimov.
I serien får vi bara se korta bilder från själva spelet som allt kretsar kring. Det är först i sista avsnittet av spin off-serien Side Quest som vi får en ingående skildring av spelet och dem som spelar det. Det är en vemodig och fin avslutning på en komediserie vars huvudpersoner man hunnit fatta sympati för, kanske speciellt de jobbigaste huvudpersonerna med de konstigaste idéerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar