Influencerlivet är fantastiskt ytligt, ett ständigt jagande efter en egen nisch av stil, flärd och litet galenskap som skall fånga uppmärksamheten hos en minst lika ytlig publik, och så sponsorpengar från företag vars målgrupp är alla de här personerna. Om man kan acceptera de här förutsättningarna utan att alltför många av ens hjärnceller skrumpnar, så är TV-serien I Love LA jätterolig.
Maia jobbar som talent agent på en byrå för influencers som heter Alyssa 180 efter sin ambitiösa och inte helt pålitliga chef Alyssa. Livet i LA blev inte riktigt så lyckat som Maia hoppades, även om hon har bostad och den snälle pojkvännen Dylan som är lärare. Men när hon reparerar vänskapen med ex-vännen och influencern Tallulah har hon chansen att marknadsföra både henne och sig själv i den flashiga världen där det gäller att vara snyggast, spralligast och mest klickad. Andra delar av det glittrande livet ser vi genom Maias vänner Charlie som är kändisstylist och Alani som lever högt på att vara dotter till en framgångsrik filmregissör.
Om I Love LA bara vore glamour varvat med backstabbing så vore serien outhärdlig. Nu har den vad som närmast kan liknas vid ett pyttelitet hjärta av guld med snällare avslutning på jobbiga situationer än vad man kunnat befara, och ögonblick av självreflektion hos huvudpersonerna även om de i slutändan ändå dyker tillbaka in i glittervärlden. Och för oss som ser på kan det vara skönt att det är vi som slipper göra det, samtidigt som vi kan skratta åt allt som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar