Det finns dock några hinder på vägen. De övriga två tredjedelarna av mänskligheten har känt till den här överljusdriften i femtio år, och har redan hunnit utforska och kolonisera en hel del. Alla tredjedelarna är dessutom politiska motståndare, och konkurrerar med varandra även när det verkar som att de samarbetar. Mer allvarligt är att de funna världarna redan tycks vara befolkade av en intelligens mycket större och mäktigare än människans, en som lever i och kan manipulera sten och därigenom krossa och slå sönder efter behag, och dessutom infiltrera alla datasystem med sin överlägsna intelligens.
Vi möter också anomalier som att man på en del av planeterna möter mänskliga kolonisatörer som verkar ha bott där längre än människan känt till FTL, och dessutom har minnen av saker som inte har hänt än. Bit för bit smyger Ken MacLeod in möjligheten av tidsresor som bieffekter av multivärldshypotesen. Tyvärr är de passagerna så pass intetsägande att bokens teori inte verkar underbyggd eller sammanhängande. Vi får några spännande scener av vetenskapliga upptäckter och också ren action, det vill säga, som vanligt blir scenerna inte så spännande som de kunde vara på grund av MacLeods jämntjocka prosa och hans tendens att lägga mer krut på de obegripliga och ointressanta politiska förvecklingarna. Även om Beyond the Hallowed Sky och Beyond the Reach of Earth är hans mest rafflande böcker tror jag inte att jag kommer att läsa vidare i den efterföljande boken.
Fler böcker av Ken MacLeod:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar