Från sin samling har Moderna Museet plockat fram och ställt ut verk i surrealismens anda. Vi har sett en hel del av dem förut, men nu får vi också se ett flertal intressanta filmer. En del av dem generöst kompletterade med bänkar att slå sig ned på eller till och med bekväma biofåtöljer.
I den första salen får man dock stanna stående och titta upp mot en yta nära taket, och det bör man ta sig tid för att göra, för där visas en intressant film från 1942, At Land av ukrainskfödda Maya Deren. Där ser vi bland annat en blond kvinna och en mörkhårig kvinna som spelar schack. Under Derens djupa inflytande vänder de sig leende mot solen, slutar att spela mot varandra och börjar istället spela schack med varandra från samma sida av brädet.
I nästa sal visas en slinga av klipp från filmer från samma tid eller tidigare - Den Andalusiska Hunden, och en rolig sekvens ur Vormittagsspuk/Ghosts Before Breakfast (1928) av Hans Richter, där han använt sig av olika sorters trick och baklänges uppspelning för att ge objekt liv och skoja med människorna - de flygande hattarna är mycket roliga!
Åter i första salen finns spännande och fantasieggande verk som Alexander Calders mobil The Forest is the Best Place (1945) där dess skugga på väggen är minst lika viktig, och Wolfgang Paalens tvättsvampsparaply med namnet Artikulerat Moln.
Inte bara konst utan även scenkonst var viktiga byggstenar i surrealismen, såsom Alfred Jarrys pjäs Kung Ubu, och Ballets Suédois i Paris vilka under Rolf de Marés ledning kläddes och dansade i konstens framkant under 1920-talet.
Det är också spännande att få se klipp ur filmserien Les Vampires från 1915-16, med sin fascinerande huvudperson Irma Vep.
Många utställningar om surrealism fokuserar på målningar från tiden, som Moderna Museets mycket intressanta utställning häromåret med fokus på Egypten, eller de presentationer av Halmstadgruppen och dess medlem Erik Olson på Millesgården respektive Waldemarsudde. Helhetsgreppet här, där även film, teater, tidskrifter och bokverk visas upp, är berömvärt! Men tyvärr gör upplägget att det blir svårare att svepas med av dåtidens önskan att genomsyra vardagen och stjälpa gamla föreställningar över ända. Från den fascinerande byrån för surrealistiska studier som fanns i Paris mellan 1924 och 1926 visas en mängd tavlor och föremål - bakom glas, i överbelamrade skåp. Visst skulle man kunna stanna upp, fokusera på ett objekt i taget och leva sig in i känslan, men det blir litet svårt.
Minnesvärda är ändå Claude Cahuns fotoserie och lek med identiteter. Och mest av allt är det tacksamt att stanna upp vid de skönt svårbegripliga bilderna i oväntade färgställningar av Yves Tanguy och den produktiva Leonora Carrington, eller Toyens kända tavla från 1947 som i sitt overkliga motiv visar verkligheten av hur hon gömde sin judiske vän undan nazisterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar