Dramatiseringen av Han Kangs bok Vegetarianen ligger nära texten då den låter stora delar av de två första delarna framföras på liknande sätt som i boken, i form av monologer av de två männen i huvudpersonens närhet som å ena sidan hatar, å andra sidan älskar hennes avståndstagande från kött och i dess följd från hela världen. Men bådas drivkraft är vad de kan få av henne, och utan att se och förstå hennes egen vilja utnyttjar de henne på olika sätt för egen vinning.
Bakom och runt de talande gestaltas handlingen, och de strama väggelementen står så att de små lägenheterna ser ut som labyrinter man bara kan försvinna i. Videoinslag på scenen är sällan så lyckade som här, där Fredrik Wenzels finkänsliga material förstärker det som sker. Det är också mycket bra att få komma nära inpå skådespelarna och se deras ansiktsuttryck i känsloladdade scener. De många scenerna av nakenhet utspelas ofta bakom genomskinliga paneler som ger ett visst mått av respekt för det privata, men våldet i alla dess former slår sig ändå ut och över scenkanten.
 |
| Foto: Sören Vilks |
Scenversionen ger större utrymme åt de skrämmande drömmar och minnen som drivit huvudpersonen till vad hon gör, och det gör henne också mindre passiv än i boken. När sedan systern kommer till tals i den tredje och avslutande delen har huvudpersonens sjukdomstillstånd stegrats till något man förstår är livsfarligt, men det finns ändå något förlösande i hur systrarna möts och lever ut galenskapen på väg nedåt och bort från världen som kräver att man glömmer ondskan man har mött. Karin Franz Körlof i huvudrollen och Rebecka Hemse som hennes syster är oerhört starka och trovärdiga i sina krävande roller. Vegetarianen är en tung men givande pjäs att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar