Det finns böcker som öppnar nya världar som finns kvar inom en resten av livet. Thomas Abbey återvänder ofta till de böcker av Marshall France han läste som barn. När han hittar en specialutgåva av en av böckerna håller han på att gå miste om den till Saxony Gardner, kvinnan som hittade den först. Istället förenas de båda i sin beundran för Marshall France och snart också i ett ganska romantiskt förhållande. Borde man inte skriva en biografi om den intressante författaren? Efter en del stök är Thomas och Saxony på väg till Galen, den lilla stad i Missouri där Marshall France levde sina sista år.
Förläggaren har varnat dem att Frances dotter Anna skrämt bort tidigare besökare, och kanske vill invånarna i Galen inte släppa in några snokande bokskrivare? Men nej, folk är vänliga om än aningen underliga, och Anna är ytterst välkomnande. Förmodligen kan de känna av att Thomas och Saxony är hängivna beundrare av Marshall France och kommer att ge en ärlig bild av mannen och hans liv.
Det dröjer ett hundratal sidor innan några underliga detaljer börjar dyka upp i ögonvrån, vid ankomsten till Galen förstås. Innan dess har Jonathan Carroll genom händelser och taffliga dialoger skissat upp Thomas Abbeys personlighet och tyvärr bara gjort honom milt irriterande i undertecknads ögon. Hans avfärdanden av maten som bokens kvinnor lagar åt honom fortsätter genom hela boken, och hans sexuella eskapader skall kanske ge honom en air av Man Av Värld men är mest pubertala och genanta.
Land of Laughs (Carrolls bok, inte Frances version) har blivit något av en kultbok, litet som Marshall Frances böcker för Thomas och Saxony. Delvis därför hade det varit givande att få känna av litet mer av magin i Marshall Frances böcker, men vi får tyvärr bara de fantasifulla titlarna - Peach Shadows, The Green Dog's Sorrow - och några brottstycken av handling och karaktärsnamn. Magin som genomsyrar Galen är i sin tur ojämnt fördelad och inte helt konsekvent, personerna inte helgjutna och framställningen pratid och ärligt talat ofta tråkig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar