Utan att ens kunna tala varandras språk förstod de varandras sinne för estetik, David Bowie och Masayoshi Sukita. Den senare såg en konsertaffisch i Tokyo år 1972, sökte upp artisten ifråga, började fota honom och fortsatte med det i fyrtio år till. Sukita tog bland annat det ikoniska omslagsfotot till skivan Heroes, och det finns förstås representerat här tillsammans med många andra av hans foton.
I bilderna ser vi hur Sukitas blick skickligt hjälper till att visa Bowies uttrycksfulla klädsel så intressant som möjligt.
Alla fotoutställningar lovar att just den här fotografen kommit närmare sina objekt än någon annan, men just här kan man faktiskt tro på det. I kontaktkartorna från några av de många fotosessionerna genom åren ser vi just hur den ikoniske mannen som spelade så många roller ger sig hän i poser som är genuint och uppvisning på samma gång (som om det ens skulle gå att göra skillnad mellan äkta och spelat).
Ja, där finns de 100 böcker David Bowie hade med sig på sina resor, och några foton av Sukita med andra motiv (en glad Iggy Pop), men väggarna i den luftiga utställningslokalen är täckta med rad efter rad av Bowieporträtt. Någon annan kanske gör det, men jag tröttnar inte på att se den vackre, begåvade mannen och hans utseenden genom åren.
 |
| Hear No Evil 1977 |
Man kan bara önska att David Bowie funnits kvar hos oss i fyrtio år till eller varför inte hundrafyrtio år. Eller mer.
 |
| Heathen 2002 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar