Women Talking

Filmen Women Talking är baserad på händelser som nästan är för grymma för att föreställa sig, men människor är ju kapabla till vad som helst, särskilt i en mindre grupp där man stöttar och driver på varandra. Det var vad som hände i en avskild mennonitisk koloni i Bolivia för dryga tio år sedan, men här är handlingen flyttad till Nordamerika. Under fyra års tid använde en grupp män bedövningsmedel för kor för att droga kvinnor i kolonin och våldta dem. När kvinnorna vaknade upp med blåmärken och smärtor, och senare graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar, tystades de av kolonins män som förklarade att det var demoner, deras egna fantasier och deras egen syndighet som var skulden till vad som hänt.

Vi får berättat detta när filmen börjar, tillsammans med hastiga återblickar senare i historien. Vi får också veta att en man upptäcktes när han var på väg att begå våldtäkt, fångades och förmåddes att ge upp namnen på de övriga inblandade. De togs till häktet i den närliggande staden, till stor del också till skydd för sig själva. För vi ser en av kvinnorna, Salome, angripa en av de skyldiga med ett vapen och om hon inte hållits tillbaka hade hon huggit ihjäl honom.

Nu har alla kolonins män gett sig av till staden för att betala borgen för de häktade männen. Kvinnorna som fått stanna kvar har uppdragits att förlåta förövarna. Men med alla kvinnor för första gången ensamma, och ställda inför dessa fakta, börjar samtalen inom gruppen som för första gången har ro och styrka att tänka igenom om männens påbud om förlåtelse är rätt.

Man börjar med en omröstning. Stanna kvar/göra ingenting - kämpa mot männen - ge sig av. Eftersom det inte varit tillåtet för kvinnorna att lära sig att läsa, ritar man tre bilder som symboliserar de tre olika valen. Flest kryss hamnar under Kämpa emot och Ge sig av - lika många på varje, så nu måste man bestämma sig för vilket av dem man skall göra. Kvinnorna från tre familjer utses för att tillsammans diskutera sig fram till svaret.

Nu vidtar replikskiften som inte känns helt trovärdiga för en grupp kvinnor som inte fått studera eller följa den moderna diskursen, och till en början skaver det. Det vill till att släppa anspråken på realism och börja se filmen som en diskussion om idéer, renodlade och lagda i munnen på människor som har olika bevekelsegrunder för sina tankar och önskningar. Vi känner till Salomes ilska och vilja att slå tillbaka. Även Mariche bär på en ilska men av ett annat slag. Ona är kärleksfull och mild men inte godtrogen utan klarsynt på ett eget sätt. Greta och Agata från den äldre generationen kan bidra med klokhet från sina egna erfarenheter. Från den yngre generationen, men likaväl i farozonen för ytterligare övergrepp, hänger tonårsflickorna Autje och Neitje i hörnen av ladan där diskussionerna pågår, flätar samman sina långa flätor i varandra men ropar också ut sin frustration när samtalen tråkar ut dem eller skrämmer dem.

Det går att bli frustrerad även som tittare, när man själv kommer på starka argument för eller emot något som personerna på filmduken verkar förbise. En del av dem kommer att plockas upp senare, kanske i annat format än man själv tänkte, och det är ju så som det är: människors hjärnor fungerar annorlunda, det som är självklart för en själv är det inte för en annan, och någon annan kan ha en utgångspunkt som man själv missat. Dock kan sägas att filmen förbiser två viktiga aspekter: Om de stannar för att kämpa, HUR skall de kämpa då? Och om de lämnar kolonin, VAR skall de då bo? Dessa utelämnanden sker säkerligen med flit, för att diskussionen skall kretsa kring vad som kvinnorna finner vara rätt val. 

Den största invändningen diskuterades dock enligt min mening inte tillräckligt mycket, och ofta på avstånd från brännpunkten. För filmen låter kvinnornas tro vara stark, och det är helt rätt då det är så de har levt hela sitt liv och också funnit kärlek och skönhet i tron. Det är då inte konstigt att de inte vill vända sig från Gud och inte bryta mot kolonins regler och påbud. Men i ljuset av de senaste händelserna borde de kunna se och skilja på vad som är Guds önskan och vad som är männens uttolkning av den. Vad är det som ger männen rätten att styra och döma över kvinnorna? Männen har just tagit parti för våldsverkarna - har de inte själva visat sig syndiga och ovärdiga att lydas, kanske är det männen som är besatta av demoner?

Det är svårt att tala om handling i en intellektuell film som den här, centrerad kring en diskussion där tunga argument ställs mot varandra. Det kompliceras av att de olika parterna talar från olika utgångspunkter, så ett argument följs inte till sin botten utan bryts av av ett helt annat. Det ger filmen en spretighet som förstärks men också förmänskligas av de avbrott som sker då barn måste tas om hand, eller när någon dignar under minnet av övergreppen hon utsatts för. Det är fint att se hur någon eller hela gruppen genast kommer och sätter sig bredvid den plågade och stöttar henne med en hand på skuldran eller en sång att mötas i. Och i slutändan är det genom de skarpa diskussionerna som gruppen kommer fram till vad de måste göra, fastän det kommer att göra ont för några av dem. Filmen är ett kraftprov som de många goda skådespelarna klarar ypperligt.