Uppväxt i en musikerfamilj i Jaffa var den sefardiska musiken en del i Itamar Borochovs liv från början. Det kunde höras på hans första egna platta, litet mindre i de efterföljande. Men på Faschings scen blommar de traditionella tonerna ut i musik som fortfarande är jazz men nu djupt originell och personlig för Borochov. Det är alldeles ny musik vi får höra, från ett album som kvartetten har spelat in men inte släppt än. Vilken ära! För musiken och framförandet är helt fantastiskt.
Den skicklige pianisten Rob Clearfield inleder ett svagt böljande ackompanjemang medan Itamar Borochov fäster mikrofonen på sin trumpet. Så börjar första låten - sökande och vackert med de två instrumenten, men efter hand smyger Luca Fattorini in på sin bas och Amir Bar Akiva på trummorna. Tillsammans får de musiken att växa organiskt till stora klanger. Det var ett lyckat koncept; även nästa låt börjar på liknande sätt, ett instrument i taget, men genomgående lugnare, fortfarande med samma fascinerande klanger.
Trejde låten börjar med sång av Itamar Borochov, men snart plockar han upp sin trumpet igen och ger sig in i virtuosa slingor som är så intensiva att det känns som att de har greppet om honom, att de driver honom vidare och inte låter honom sluta. Sista låt i första set heter Truth, börjar med ett trumsolo, fortsätter med roliga trumrytmer genom hela låten, väver in ett bassolo och roar med lekfulla melodier från piano och trumpet ända till slutet. Det är fint att höra bas och trummor på egen hand men det är också så att Luca Fattorini och Amir Bar Akiva står för så skickligt och grundläggande viktigt spel i varenda takt av varenda låt hela konserten.
Andra set börjar med att den gode pianisten Rob Clearfield låter sin insats utvecklas till närmast en extas, vilket följs upp med hetsiga noter från övriga ensemblen. Låten heter (ungefär) Bayot Blues. What Broke You är namnet på nästa låt, ett stillsamt och vemodigt stycke. Därefter inleder Itamar Borochov med sång jag inte kan dechiffrera, men från övriga instrument följer repetitiva rytmer som bygger upp en hypnotisk stämning medan trumpetens sound fördjupats medelst tekniska hjälpmedel. Ett mycket energiskt slut på en bra konsert! Men vi vill ha extranummer, och det får vi: en låt som (speciellt från pianot) påminner om Purple Rain, men sämre influenser kan ju musik ha. Låten heter Feel Well och det kan vi ärligen tacka Itamar Borochov Quartet för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar