Ernesto Sabato skrev böckerna Tunneln (1948) och Om hjältar och gravar (1961). De blev kultböcker och en del av den latinamerikanska vågen som drog till sig intresse från andra delar av världen. I Buenos Aires rör sig nu Ernesto Sabato bland människor som vill diskutera med honom eller som är för blyga för att säga mer än ett par ord. Vi möter honom i (hans egen bok) Abaddon, utplånaren (1974), ibland i jag-form, oftare i tredje person antingen som en bifigur eller i fokus för en allvetande berättare.
En som ser honom är Bruno, från Om hjältar och gravar. Bruno minns Martin och Alexandra från den boken, och har även han läst manifestet som Juan Pablo Castel skrev om sitt brott, alltså boken Tunneln. Sabato eller S. känner också till ett syskonpar i den här verkligheten som påminner om Alexandra och Martin, och i synnerhet Alexandra dyker upp i hans drömmar. Andra händelser från den tidigare boken dyker upp i Sabatos verkliga liv (eller drömmer han också?) - de Blindas konspiration, förstås. Därtill fyller andra på med kosmologiska konspirationsteorier och ytterligare skräckhistorier om vad de Blinda är kapabla till.
I boken finns också långa monologer från Sabato om litteraturens vara, gedigna försvar för konstens rätt att existera och inte uteslutande handla om revolutionen, inte heller tystna helt till förmån för klasskampen. Det är förståeligt och klokt av Sabato att ta upp detta under de hetsiga åren av uppror i världen, men tyvärr blir de enorma infodumps i boken. Och ändå sticker han in kritik mot Argentinas tillstånd i form av ett kapitel som skildrar tortyr av en förmodad medhjälpare till gerillan - mycket grymmare än alla de febriga fantasier om människor som förlorar synen på våldsamma sätt.
Det är bra att läsa Abaddon, utplånaren strax efter de två tidigare böckerna för att plocka upp så många referenser som möjligt, men den når inte riktigt upp till intensiteten och intresset hos Om hjältar och gravar.
Fler böcker av Ernesto Sabato:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar