Musée d'Art Moderne de Paris

Den moderna konsten som visas på Musée d'Art Moderne i Paris skapades under de senaste hundra åren, så det betyder att mycket av verken redan blivit (moderna) klassiker och konstnärerna etablerade storheter. Men det går ändå att föreställa sig hur nyskapande konstnärerna var under 1900-talets första decennier, då man ville se och framställa verkligheten på nya sätt. Fernand Legér målade år 1920 en man skapad av rör, leende blickande mot framtiden. 

Jag borde älska de stora, färggranna tavlorna med geometriska mönster av Robert Delaunay och hans hustru Sonia Delaunay, och till viss del gör jag det, men ännu mer gillar jag Robert Delaunays Eiffeltorn, förvandlat av fågelperspektiv och oväntade färgval till ett mönster i harmoni med landskapet under dess fötter. 

Muséet visar fyra porträtt målade av Édouard Vuillard vilka avbildar konstnärskollegor i aktion (här Pierre Bonnard, Maurice Denis och Aristide Maillol). Personernas omgivningar och framställning är omsorgsfullt valda för att visa deras personligheter och konstnärskap. 

Den lätt dekadenta livslusten och glamouren syns i Kees van Dongens Porträtt av Renée Maha, även kallad Sfinxen, från 1920. Från 1928 respektive 1933 är Pablo Gargallos fantastiska, intrikata byster av Kiki de Montparnasse och Marc Chagall.

En stor sal är dedikerad till Henri Matisses monumentala verk La Danse, men i mina ögon ser de dansande människokropparna ensamma och malplacerade ut. Då blir jag desto mer förtrollad av La Fée Electricité, Raoul Dufys fantastiska rundmålning i skira, skimrande (olje-)färger av alla de områden där elektricitetens fé dansat in och förändrat och förbättrat livet, och de män plus Marie Curie som gjort det möjligt. Med blinkningar till Olympens gudar ser vi symfoniorkestrar, arbetande människor och en värld i ständig förändring. Det om något är modernitet!

Länk till Musée d'Art Moderne de Paris