Under en soppkonsert den 13 november 2020 skedde ett uruppförande av Maria Lithell Flygs Blåskvintett "Lament and Tear" av Kungliga Filharmonikernas Blåsarkvintett. Tack vare att konserten finns på Konserthuset Play har vi alla möjlighet att höra den, och flera gånger om vilket den förtjänar. Visst är det en klagan vi hör, men åh så bitterljuvt som Maria Lithell Flyg uttrycker de känslor vi själva inte helt kan undgå under ett långt liv. De långsamma klangerna i inledningen övergår i abrupt snabba toner nästan som i en attack, men klingar sedan ut i skönt sorgliga harmonier igen. Vilket nöje att få höra det här!
Mer nöje och vemod följde strax då den sympatiske Bengt Forsberg tog plats vid flygeln efter att ha berättat om styckena han skulle spela, komponerade med stark inspiration av folkmusik av Percy Grainger för c:a hundra år sedan. One More Day My John handlar om en kvinna som väntar på sin makes återkomst från sjön. Det låter lovande och underbart, men hur kan man vara säker på när skeppet anländer, och ens att det kommer fram? Lika dubbeltydig är titeln The Merry King, för den som berättar talar om hur han kommer att hämnas på den glade kungen som stal hans älskade. Sist i sviten kanske vi bara kan glädjas åt de vackra, välkända tonerna i Irish Tune from County Derry.
Så återkom den skickliga blåsarkvintetten till scenen för Ludwig van Beethovens Kvintett i Ess-dur för piano och blåsare op 16 (1796). Verket skrevs med djup respekt för Mozarts fantastiska mästerverk i genren, och visst kan vi höra influenserna i den lättsamma hanteringen av melodierna, om än med tilltagande klanger av Beethovens eget djup. De goda musikerna spelade alla kunnig och engagerat, både individuellt och väl samspelt. Vilken fin konsert och vilken glädje det är att kunna lyssna på den igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar