Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

 När man är ett förtryckt folk under fattiga omständigheter lever längtan efter den Messias som religionen utlovar. Med ett kompletterande uttolkningssystem av numerologiska egenheter hos ord och andra mystiska tecken är det genom århundradena många unga män som har diskuterat, rådbråkat och tolkat de religiösa texterna och verkliga händelser i världen för att utröna om Messias har kommit, och om hur trosutövningen skall gå till för att nå den sanna kunskapen och en lyckligare existens.

På sjuttonhundratalet fanns människor som eventuellt hade sett Messias, som då befann sig i Turkiet under begränsad rörelsefrihet men kunde ta emot besökare. Men denne Sabbatai Zvi konverterade (under hot) till islam. Var han ändå den rätte? En i raden av de nödvändiga Messias som skall komma?

En av de många unga ivriga männen som diskuterade detta och fördjupade sig i den judiska trons mysterium var Jakub Lejbowicz. Hans sökande utökningar av tolkningar och profetior, och efter vad vi läser i Olga Tokarczuks bok även den fysiska attraktion han utövade på människor i sin omgivning, drog till sig fler och fler lärjungar. Kanske var det rätt av Sabbati Zvi att konvertera till islam? Kanske går vägen till sanningen genom alla de tre stora religionerna, kanske bör även Jakobs följare konvertera? Treenigheten som nämns i kabbalistiska texter verkade peka mot kristendomen. Efter en sejour hos islam i Turkiet, där också flera av Jakobiterna levde under lång tid, drog man sig mot Polen för att kristnas.

Olga Tokarczuks tusensidiga verk Jakobsböckerna berättar om Jakub Lejbowicz som blev Jakob Frank, liksom hans lärjungar också tog sig kristna namn. De berättar också om många av personerna i skaran som följde honom och även om några i dess periferi - den polske biskopen som skrev den allmänbildande boken Det Nya Aten, hans väninna som blev en välgörare för Jakobiter. Några i Jakobs skara hör till dem som följer hans teologiska utvikningar, andra känner att de kommer att få en trygghet som katoliker och slippa de grymma trakasserier för sin judiska börd som kan slå till när som helst.

Över tusen sidor (numrerade baklänges) är inget man läser i ett nafs och det var bra att ha tid till att kunna läsa hela boken i ett svep. På så sätt stannade (de flesta av) personerna i minnet och förvecklingarna kändes inte för utdragna. Det som mest slog mig under läsningen var några ögonblicksbilder då allt som beskrivits i ett kort kapitel sågs utifrån och man fick en mer kritisk bild av något som ändå inte förskönats av Jakob och hans närmaste. Det gäller läkaren Aschenbach, och i ännu högre grad Jakobs hustru Chaja som dock hänger sig åt tron han utvecklar och deltar i hans nyfunna riter till jungfruns ära.

Den stora gruppen av Jakobs lärjungar flyttar vidare genom Europa till de tyskspråkiga delarna och hamnar i cirklarna kring kejsaren i Wien. När boken kommer fram dit är det fascinerande att tänka, vilket några av människorna i sällskapet gör, hur de tagit sig från urfattiga gårdar i Polen och Turkiet till dessa kretsar. Olga Tokarczuks digra berättelse bygger på verkliga personer och händelser, dokumenterade och ihågkomna genom århundradena fram till idag, och det är ett gott verk hon har gjort när hon har gett dessa människor liv igen. 

Fler böcker av Olga Tokarczuk:
Gammeltida och andra tider
Styr din plog över de dödas ben