Amanda Maier-Röntgens Sonat h-moll för violin och piano (1873) bär på dramatik från första början, i intensiva toner men alltid skönt melodisk. Musiken griper tag, som en vän som vill berätta något viktigt. Med Stefan Lindgren vid flygeln spelar Lola Torrente på fiol intensivt och inlevelsefullt denna sonat, så rik på känslor och nyanser.
Chanson d’amour (1893) av Amy Beach är intensiv på ett stillsammare sätt och ytterligt romantisk. Sopran Chrisina Högnabba sjunger melodin med text av Victor Hugo, lyhört ackompanjerad av Hanna Dahlkvist (cello) och Stefan Lindgren (piano).
Nadia Boulanger är en skicklig kompositör och hennes Tre stycken för cello och piano (1911) har ett inre driv, fastän tempot i de två första är återhållet. I sista stycket blir det hetsigt utan att gå överstyr, och man kan tänka sig att rytmen kommer från det moderna stadslivet. De två stämmorna turas om att spela samstämmigt, som eko av varandra eller i motsatsförhållande där en spelar långsamma och en annan snabbare slingor.
Konsertens sista verk involverar alla fyra musiker på scenen. Paula af Malmborg Wards Den magiska tonen för sopran och pianotrio (1994) med text av Ulla-Britt Edberg har harmonier som kan låta svårfångade och avskräckande, men vid andra genomlyssningen är det lättare att upptäcka humorn i musiken och även det engagerande i upplägget. Detta var en väl sammansatt konsert som jag är mycket glad att jag och alla andra kan höra flera gånger via Konserthuset Play!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar