torsdag 3 januari 2019

Årets bästa böcker 2018

Jag brukar leta efter nya böcker att läsa bland listor över nomineringar till bokpris; Hugopriset, Nobelpriset och inte minst Man Booker-priset. På 2018 års lista för det senare fanns flera guldkorn som beskriver helt skilda miljöer och personer men med en intelligens och inlevelse som gör dem minnesvärda. Där finns andra världskriget i en ung pojkes periferi i Michael Ondaatjes Warlight, starkare minnen av samma krig hos en vuxen man i eposet The Long Take av Robin Robertson, en påtaglig upploppskänsla i tre unga pojkars närmiljö i Guy Gunaratnes In Our Mad And Furious City, ett lika krävande krigstillstånd i vinnaren Milkman av Anna Burns, kvinnor i fängelse och den hårda vägen dit i Rachel Kushners The Mars Room, och hårda stötar från den närmande vuxenvärlden i Emily Fridlunds History of Wolves från ett tidigare år.

Nominerad och prisad i andra sammanhang är Olga Tokarczuk, och hennes Styr din plog över de dödas ben var rolig samtidigt som den gav inblick i ett annat sätt att leva. Mer poetisk var Antal Szerbs Resa i månljus, en modern klassiker från 1937.

Hugopriset fyller som sagt också på min läslista men där måste jag erkänna att guldkornen är färre. Några av de senare årens listade böcker är dock mycket minnesvärda; den delvis mycket realistiska SevenEves där Neal Stephenson beskriver hur en handfull människor överlever efter att månen spruckit upp i ett dammoln, och Kim Stanley Robinsons positiva framtidsskildring 2312. Båda böckerna ger mig hopp om att mänsklighetens uppfinningsrikedom och teknikutveckling skall hjälpa oss att klara av hotande katastrofer och bygga något ännu bättre.

Science fiction av rakt motsatt slag är Jeff VanderMeers Southern Reach-trilogi Annihilation, Authority och Acceptance, där en ovetenskaplig fascination inför det farliga drar människor ut på djupt vatten i miljöer där ingen riktigt vet vad som händer.

2018 är året då jag på allvar börjat läsa (om) Ursula K. Le Guins böcker, och jag är glad över hur många jag har kvar! Den jag började med, först i the Hainish Cycle, var den som gjorde djupast intryck på mig med sin blandning av saga, historia och teknologi, nämligen Rocannon's World.

2018 var också året då jag återupptäckte vilket fantastiskt medium serieromanen är, speciellt när den är så skickligt gjord som den ambitiösa serien Lucifer, skriven av Mike Carey och illustrerad av ett flertal kunniga konstnärer. Jag hoppas att snart kunna fortsätta med fler av Careys serieböcker.


2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

intressant, inte läst många

Jenny B sa...

Nej, man hinner ju inte med allt man skulle vilja!