måndag 17 september 2018

Warlight av Michael Ondaatje

Det är 1945, syskonen Nathaniel och Rachel är i sena tonåren och skall snart lämnas av sina föräldrar vilka skall flytta till Singapore för faderns arbete. Men det planerade internatlivet blir en plåga för båda ungdomarna, som rymmer och tar sig tillbaka till familjens hus i London. Där tas de emot av The Moth, den svårgripbare inneboende som redan tidigare funnits i deras periferi. Inte för att krigstiden kan ha varit trygg, men Michael Ondaatjes berättelse väcker en annan känsla av osäkerhet inför världen då barndomshemmet fylls med helt nya människor, och syskonen dessutom upptäcker att modern inte alls rest till Singapore.

Skolan kommer i andra hand när Nathaniel får jobb - tunga svartjobb och ibland rent kriminella - via The Moth. Vuxenblivandet tar en annan väg än vad det skulle gjort under andra omständigheter. Ondaatjes språk är tillbakahållet, men tillsammans med Nathaniel känner jag förundran, med nödvändighet dämpad, över de helt nya situationer Nathaniel får uppleva och människorna han möter.

För en del är kriget ännu inte över. Det finns minnen och kvarvarande hot skapade av händelser under de senaste åren, och steg för steg kommer de närmare inpå syskonen. I den brokiga samlingen kring The Moth finns personer vars specialkunskaper inom olika områden varit den brittiska regeringen till hjälp under kriget. I ögonvrån skymtar också personer från forna fiendeländer som med möda letat upp dem som dirigerat hemliga operationer, med hämnd i sikte.

Något av det mest intressanta jag vet är böcker som beskriver hur tonåringar börjar förstå världen, finner sin identitet och sitt fotfäste i världen. Warlight hör till de böcker som gör det väl, ovanligt väl förutom det att berättarens röst inte låter som en 16-årings. Visst är det den vuxne mannen som talar, men inte bara ordvalet utan intrycken och filosoferandet kring dem är aningen för komplext för att kännas verkligt, och lägger sig som ett filter mellan mig och den unge Nathaniel. I sista tredjedelen av boken blir författaren allvetare och börjar berätta om händelser han inte borde känna till. Efter att ha följt med Nathaniel när han upptäckt världen är jag oförberedd på det klivet, och även när det förklaras senare ligger min misstro kvar.

Ändå måste jag säga att trots de här invändningarna är Warlight en trovärdig och lockande beskrivning av en annorlunda och litet skrämmande tid. Jag längtade hela tiden efter att läsa vidare i boken, och dess stämning och personskildringar har gjort djupt intryck på mig.

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag har satt upp boken på min önskelista - och- vilket passande omslag! (Fast det är förstås innehållet som lockar mest).

Jenny B sa...

Bra att höra! Det var faktiskt ett par veckor sedan jag läste (och skrev om) boken, men den har stannat kvar hos mig, speciellt stämningen. Och den stämningen fångar omslaget utmärkt!