Det finns nästan inget hemskare man kan tänka sig än barn som försvinner. I det lilla samhället Winden är det just det som har hänt: skolpojken Erik är borta sedan två veckor, och innan första avsnittet är slut har ännu en pojke, Mikkel, också försvunnit. Så hittas faktiskt den vanställda kroppen av en liten pojke, men det är inte Mikkel. Vem är det?
Första avsnittet av TV-serien Dark innehåller några skräckmoment som kan få en tittare att hoppa till och rysa. Det är dock inte chockeffekter som resten av handlingen bygger på, utan tvärtom: långsamma scener, ofta ordlösa, och ett gradvis avslöjande av sammanhang mellan människor och händelser. Snart går tankarna till en annan pojke som försvann för trettiotre år sedan; Mads, lillebror till Ulrich som i frustration över hur illa sökandet efter Mads sköttes själv blev polis. Och nu är det Ulrichs son Mikkel som är försvunnen.
Vi kan tidigt börja gissa att pojkarna snarare försvunnit i tiden, inte i rummet eller i alla fall inte särskilt långt. Från inledningens nutid 2019 går serien tillbaka till år 1986, och det gör även flera av personerna i Winden, frivilligt eller ofrivilligt. Där får vi se hur vänskap och fiendskap mellan de vuxna år 2019 grundläggs i ungdomsåren. Oförklarade scener låter oss också se olika personer som har teorier om hur man skall kunna resa i tiden, och helt klart har några lyckats med det, men till vilket pris?
Dark väljer en intressant variant av tidsreseparadoxer, där det inte är så farligt enkelt som att trampa på en fjäril för att förändra framtiden, men fortfarande möjligt. Någon som reser mellan de olika tiderna kan påverka både det förflutna och framtiden, och ibland är det extra tungt att vara tvungen att låta bli att förändra. Och man kan möta sig själv! Litet synd är det att det lokala kärnkraftsverket litet reflexmässigt får lysa som en möjlig ondskefaktor litet i periferin, men det hjälper förstås till att öka '80-talsstämningen.
Det är inte alltid lätt att följa med i vem som är vem i de olika årtalen, och vad deras handling då får för konsekvens senare. Jag tror inte att jag hade förstått snabbare om jag varit ännu mer uppmärksam; medan jag pusslade samman saker och väntade på mer information var det alltid några detaljer jag glömde bort. Det som hjälpte mig att få ihop helhetsbilden var att snabbtitta igenom hela serien inför det tionde och sista avsnittet; under mina nedslag var det fler trådar som blev tydligare liksom olika personers ansvar och motivation. Jag kan tycka att en del sidospår, relationer som inte har direkt inverkan på huvudhandlingen, hade kunnat rensas bort för att få bättre fokus på det viktiga, men möjligen kommer de att ha bäring på allt som måste hända i nästa säsong av Dark.
Första avsnittet av TV-serien Dark innehåller några skräckmoment som kan få en tittare att hoppa till och rysa. Det är dock inte chockeffekter som resten av handlingen bygger på, utan tvärtom: långsamma scener, ofta ordlösa, och ett gradvis avslöjande av sammanhang mellan människor och händelser. Snart går tankarna till en annan pojke som försvann för trettiotre år sedan; Mads, lillebror till Ulrich som i frustration över hur illa sökandet efter Mads sköttes själv blev polis. Och nu är det Ulrichs son Mikkel som är försvunnen.
Vi kan tidigt börja gissa att pojkarna snarare försvunnit i tiden, inte i rummet eller i alla fall inte särskilt långt. Från inledningens nutid 2019 går serien tillbaka till år 1986, och det gör även flera av personerna i Winden, frivilligt eller ofrivilligt. Där får vi se hur vänskap och fiendskap mellan de vuxna år 2019 grundläggs i ungdomsåren. Oförklarade scener låter oss också se olika personer som har teorier om hur man skall kunna resa i tiden, och helt klart har några lyckats med det, men till vilket pris?
Dark väljer en intressant variant av tidsreseparadoxer, där det inte är så farligt enkelt som att trampa på en fjäril för att förändra framtiden, men fortfarande möjligt. Någon som reser mellan de olika tiderna kan påverka både det förflutna och framtiden, och ibland är det extra tungt att vara tvungen att låta bli att förändra. Och man kan möta sig själv! Litet synd är det att det lokala kärnkraftsverket litet reflexmässigt får lysa som en möjlig ondskefaktor litet i periferin, men det hjälper förstås till att öka '80-talsstämningen.
Det är inte alltid lätt att följa med i vem som är vem i de olika årtalen, och vad deras handling då får för konsekvens senare. Jag tror inte att jag hade förstått snabbare om jag varit ännu mer uppmärksam; medan jag pusslade samman saker och väntade på mer information var det alltid några detaljer jag glömde bort. Det som hjälpte mig att få ihop helhetsbilden var att snabbtitta igenom hela serien inför det tionde och sista avsnittet; under mina nedslag var det fler trådar som blev tydligare liksom olika personers ansvar och motivation. Jag kan tycka att en del sidospår, relationer som inte har direkt inverkan på huvudhandlingen, hade kunnat rensas bort för att få bättre fokus på det viktiga, men möjligen kommer de att ha bäring på allt som måste hända i nästa säsong av Dark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar