I Don't Want A Lover, ljöd det oförväget ur våra TV- och radioapparater år 1989, när det skotska bandet Texas med sångerskan Sharleen Spiteri sjöng motsatsen till alla kärleksrop och därtill med ett underbart sound. Samma låt inleder spelningen på Nalen, och följs raskt av några andra av bandets superhits; Summer Son och Halo. Ljudet är bra, men inte riktigt så där överjordiskt vackert ringande som både klockor och gitarrer kan låta på plattorna. Många av oss i publiken känner oss säkert nostalgiska för tiden när vi först hörde musiken, och Sharleen Spiteri tar fasta på det i sitt mellansnack om yngre och äldre generationer i publiken. Ha inte ett sådant där säkerhetsband på glasögonen! uppmanar hon en dansande kvinna vid scenen. Det gör dig gammal! Om du tappar glasögonen så är det bättre att ta den kostnaden!
Everyday Now och Thrill Has Gone svävar fram, inte lika intensiva men även de med ett inre driv. Nyare låten Let's Work It Out får discosound och står sig bra mot den äldre produktionen. Vi får höra historien om varför den ursprungligen planerade spelningen (6/6) ställdes in: Spiteri vaknade 04:30 med tre nackkotor ur led och den ende bandmedlemmen hon kunde få tag i för hjälp var keyboardisten Michael Bannister, vilket tyvärr störde hans nattliga intimiteter. Aj aj! Tur att alla är på plats idag!
When We Are Together banar väg för innerliga Once In A Lifetime. Efter Tell That Girl tappar musiken litet fart i The Conversation och Tired Of Being Alone. Energin kommer tillbaka med Black Eyed Boy och Inner Smile men tyvärr har ljudet blivit alltmer skramligt och fantastiska Say What You Want låter inte så där gudomligt fint som den kan göra, men gripande ändå, och så får publiken ännu en chans att sjunga texten fritt från våra hjärtan. Av och till har Spiteri fått ropa till publiken att svara och jubla högre, men det behövs inte alls när applåder och stampande fötter dundrar i förväntan inför extranumret. Bandet spelar inte en av mina absoluta favoriter, Put Your Arms Around Me, men jag var beredd på det och blev inte för ledsen utan mest tacksam över en bra konsert när man rundade av med Suspicious Minds, först rockig, sedan stillsammare än en ballad, och så rockig igen. Det var länge sedan Texas spelade i Sverige men de lovar att komma tillbaka snart igen och de är mycket välkomna.
Everyday Now och Thrill Has Gone svävar fram, inte lika intensiva men även de med ett inre driv. Nyare låten Let's Work It Out får discosound och står sig bra mot den äldre produktionen. Vi får höra historien om varför den ursprungligen planerade spelningen (6/6) ställdes in: Spiteri vaknade 04:30 med tre nackkotor ur led och den ende bandmedlemmen hon kunde få tag i för hjälp var keyboardisten Michael Bannister, vilket tyvärr störde hans nattliga intimiteter. Aj aj! Tur att alla är på plats idag!
When We Are Together banar väg för innerliga Once In A Lifetime. Efter Tell That Girl tappar musiken litet fart i The Conversation och Tired Of Being Alone. Energin kommer tillbaka med Black Eyed Boy och Inner Smile men tyvärr har ljudet blivit alltmer skramligt och fantastiska Say What You Want låter inte så där gudomligt fint som den kan göra, men gripande ändå, och så får publiken ännu en chans att sjunga texten fritt från våra hjärtan. Av och till har Spiteri fått ropa till publiken att svara och jubla högre, men det behövs inte alls när applåder och stampande fötter dundrar i förväntan inför extranumret. Bandet spelar inte en av mina absoluta favoriter, Put Your Arms Around Me, men jag var beredd på det och blev inte för ledsen utan mest tacksam över en bra konsert när man rundade av med Suspicious Minds, först rockig, sedan stillsammare än en ballad, och så rockig igen. Det var länge sedan Texas spelade i Sverige men de lovar att komma tillbaka snart igen och de är mycket välkomna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar