Häromåret fick Jesper Waldensten uppdraget att illustrera en nyutgåva av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Berättelsen har varit gripande och omtumlande även för oss som har läst upplagorna med Ilon Wiklands fina och inlevelsefulla bilder. Jesper Waldensten har en svärta i sin konst som tilltalar en vuxen publik, och jag kan inte sätta mig in i hur yngre läsare tar emot hans illustrationer. Men jag minns från min egen barndom att jag ogillade "slarviga" och "fula" bilder, som kändes som att det inte var viktigt vad man krafsade ihop åt barnen, men så är absolut inte fallet här. Det syns att Jesper Waldensten lagt tankearbete och tekniskt arbete på varenda bild i den nya utgåvan.
Jesper Waldenstens bilder är skapade i koppartryck tillsammans med den erfarna grafikern Siv Johansson, och litet av deras samarbete syns i en film som rullar i utställningen om de nya illustrationerna på Kulturhuset i Stockholm. Mediet hjälper till att forma uttrycket; vi ser bilder där silhuetter suddas ut av en tät atmosfär av svarta streck, och andra där klara fält i svart och vitt bryts mot varandra.
Flera av illustrationerna har fått liv i form av stora tvådimensionella men fysiskt påtagliga skulpturer. Det känns tungt och konkret att se lille Skorpan blicka upp mot den svarta skuggan av en vakt, eller de stora taggiga fjäll som gestaltar Katla.
På annan plats är det mer harmoniska bilder som tar form; tillsammans med Jonatan och Skorpan kan man blicka ned mot sin spegelbild i vattenytan, eller vila en stund i ljuset från Kulturhusets stora fönster omgiven av blommor. Det är fint att Jesper Waldenstens svartvita illustrationer fått lämna boksidorna så att vi kan kliva in i dem och berättelsen om bröderna Lejonhjärta.
Länk till Kulturhusets sida om utställningen
Jesper Waldenstens bilder är skapade i koppartryck tillsammans med den erfarna grafikern Siv Johansson, och litet av deras samarbete syns i en film som rullar i utställningen om de nya illustrationerna på Kulturhuset i Stockholm. Mediet hjälper till att forma uttrycket; vi ser bilder där silhuetter suddas ut av en tät atmosfär av svarta streck, och andra där klara fält i svart och vitt bryts mot varandra.
Flera av illustrationerna har fått liv i form av stora tvådimensionella men fysiskt påtagliga skulpturer. Det känns tungt och konkret att se lille Skorpan blicka upp mot den svarta skuggan av en vakt, eller de stora taggiga fjäll som gestaltar Katla.
På annan plats är det mer harmoniska bilder som tar form; tillsammans med Jonatan och Skorpan kan man blicka ned mot sin spegelbild i vattenytan, eller vila en stund i ljuset från Kulturhusets stora fönster omgiven av blommor. Det är fint att Jesper Waldenstens svartvita illustrationer fått lämna boksidorna så att vi kan kliva in i dem och berättelsen om bröderna Lejonhjärta.
Länk till Kulturhusets sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar