Bara några dagar efter Kungliga Filharmonikernas stora Beethovenkonsert, fick vi mer av den mästerlige kompositören i kammarformat. Den franska kvartetten Quatour Ébène gav oss två stråkkvartetter av Ludwig van Beethoven, en tidig i G-dur (1800) och en litet senare i Ess-dur (1809). Båda verken spelades med precision och lätthet - litet mer än hur många andra kvartetter väljer att framföra Beethoven, men jag föredrar en rörlig lätthet framför alltför mycket tyngd. Det hände aldrig att något allvarligt parti skämtades bort i lekfullhet, och musikerna dramatiserade nyanserna med stor inlevelse.
Mellan Beethovens stråkkvartetter kom Gabriel Faurés enda stråkkvartett, skriven 1924 i en tid då Beethovens kvartetter fortfarande kastade sin skugga över alla som hade ambitioner åt samma håll. Stråkkvartetten i e-moll blev Faurés sista verk, och de två första satserna innehåller stråk av sorg uttryckt med stor eftertanke, och i ett parti pressas detta till ett smärtsamt utrop. Men slutet gott, ändå, för sista satsen är ett livfullt allegro med spännande melodier och mycket hopp om att kunna välja glädje och kreativitet i sitt liv.
Stående ovationer blev tacket från publiken till de skickliga musikerna i kvartetten - violasten Marie Chilemme har bara spelat med bandet (som de kallar sig) i fyra månader, men försvarade sin stämma med den äran. Till extranummer fick vi jazz av finaste slag! Miles Davis' Milestones är en fantastisk låt och att höra den från fyra stråkinstrument var en upplevelse. Trots den annorlunda klangen hade musiken samma hetsiga energi som originalet. Det var extra roligt att få höra den bredden från Quatour Ébène.
Mellan Beethovens stråkkvartetter kom Gabriel Faurés enda stråkkvartett, skriven 1924 i en tid då Beethovens kvartetter fortfarande kastade sin skugga över alla som hade ambitioner åt samma håll. Stråkkvartetten i e-moll blev Faurés sista verk, och de två första satserna innehåller stråk av sorg uttryckt med stor eftertanke, och i ett parti pressas detta till ett smärtsamt utrop. Men slutet gott, ändå, för sista satsen är ett livfullt allegro med spännande melodier och mycket hopp om att kunna välja glädje och kreativitet i sitt liv.
Stående ovationer blev tacket från publiken till de skickliga musikerna i kvartetten - violasten Marie Chilemme har bara spelat med bandet (som de kallar sig) i fyra månader, men försvarade sin stämma med den äran. Till extranummer fick vi jazz av finaste slag! Miles Davis' Milestones är en fantastisk låt och att höra den från fyra stråkinstrument var en upplevelse. Trots den annorlunda klangen hade musiken samma hetsiga energi som originalet. Det var extra roligt att få höra den bredden från Quatour Ébène.
2 kommentarer:
Där hade jag velat vara med! Men man kan inte hinna med allt, tyvärr... :)
Ja, verkligen! Men jag ser ju att du har varit på andra fantastiska konserter!
Skicka en kommentar