Visit Qo’noS - Qo’noS yISuch

Först var de fiender till mänskligheten, men sedan blev Klingonerna våra allierade i United Federation of Planets, i Star Treks universum. Tur det, för Klingonerna är stora, starka och stridslystna! Under en period har vi äran att få träffa dem på Turteatern, där de berättar för oss om sin kultur för att intressera besökare och kanske till och med utbytesstudenter. Redan i foajén står lockande vepor med information om universitetets kursprogram (Interstellar War och liknande kurser), och beskrivningar av nationalrätten Gagh (en mask som äts levande).

På plats i salongen är mottagandet så magnifikt och aningen skrämmande som man kan vänta sig av en stark och farlig civilisation. Under den karakteristiska pannan har de fyra klingonerna på scenen glödande ögon och vassa tänder, och kläder som visar att de är stridsberedda. Hmm, vilken eras klingoner är det vi träffar? De hugger inte ned oss på fläcken så vi är väl inte fiender, men heller inte vänner - ordet spottas fram med extra grova halsljud och förakt. Samtalet mellan de fyra inbegriper en mängd pikar mot den gamle klumpige klingonen Klag, och ännu fler retsamheter, förolämpningar och spännande hot mot utvalda publikmedlemmar.

Framförandet sker på engelska med många inslag av Klingon. Det är säkert medvetet valt av flera anledningar: att tala svenska med klingonsk brytning skulle låta så fånigt att klingonerna säkert inte skulle nedlåta sig till det; dessutom lär en stor målgrupp för eventet vara engelskspråkiga fans från Star Treks hemland. Det kan säkert också förklara pjäsens amerikaniseringar när det är dags att driva med fördomar - svenska bonnläppar heter ju till exempel inte Cletus. Men genomgången av fördomar hinner beröra några viktiga frågor ur verkligheten. Det är ju så att det oftast (alltid?) varit svarta skådespelare som spelat klingoner (eller nyligen de liknande Moclans i The Orville). De övertygande klingonerna hinner påbjuda att vi aldrig skall försöka röra deras hår, och inte påstå att någon är för ljus eller för mörk för att vara klingon - saker som svarta människor kan behöva säga till påflugna medmänniskor även idag.

Som älskare av science fiction i allmänhet är det mycket roligt att få leva sig in i detta besök av en utomjordisk ambassad, och vad jag vet är Star Trek-fans mycket nöjda med framställningen. För egen del uppskattar jag mest de rena teater-inslagen, som Romeo och Julia på klingon och förstås arian ur Tosca, ljuvligt sjungen av Morath, och speciellt dramatiseringen av ett historiskt skeende i klingonernas historia - kulturen som har format klingonerna och är en del av deras vardag. Men jag är väldigt glad över den här inbjudande föreställningen från The Klingon Institute of Cultural Exchange, och rekommenderar ett besök för alla oss som funderar på att boka en resa till Qo'nos!

Länk till Turteaterns sida om Visit Qo'noS

Foto: Chrisander Brun