Med kameran ser vi vad Touko ser: män, unga och äldre, i kostymer eller uniformer, manligt poserande eller avslappnande. Det är lätt att föreställa sig hur den skicklige tecknaren Touko fångar deras linjer, överdriver dem och ger dem styrka och lenhet i de homoerotiska fantasier som blev världskända under namnet Tom of Finland. Touko Laaksonen är löjtnat i Finlands armé under andra världskriget, och bland alla män med döden väntande när som helst var det lätt att med några ögonkast visa att man ville mötas bakom ett träd, i hemlighet.
Men tillbaka i hemstaden Kaarina efter kriget är det inte lika lätt. Homosexualitet är inte bara tabu bland machomännen, det är olagligt och straffbart. Touko och hans syster, också begåvade konstnär, arbetar på en reklamfirma, där vi får se den sexuella frigörelsen smyga sig in under personalfesterna. Men kärlek mellan män är fortfarande fel, och även systern tycker åtminstone till en början att Touko borde sluta med det där han gjorde under kriget. Ordningsmakten slår ned på männen som träffas för sex i stadsparken, bokstavligen, med batong, men de letar sig också in i Toukos bilder med svällande muskler och lemmar.
Filmen visar utvalda scener ur Toukos liv noggrant, med många fina detaljer som ger ledtrådar till Toukos och hans närståendes tankar och känslor. Men andra större skeenden, som säkert var problematiska även den, kliver den förbi utan kommentar. På 1970-talet bor Touko tillsammans med sin livspartner, den vackre dansaren Vipe, och hans teckningar gläder tittare över hela världen. När han blir bjuden till gayscenerna i Kalifornien och New York är stämningen hög och kontrasten mot Finland stor. Men en ny sjukdom som i hög grad slår mot homosexuella män tar alltfler liv och skapar en fientlig stämning mot gayvärlden. Finsk stoicism låter oss dock inte stanna vid smärtan då en älskad partner dör.
Det är inte bara sorgen som filmen glider över snabbt, utan även de mest explicita av verken som Tom of Finland blev känd för. Utställningen på Kulturhuset för fem år sedan visade veritabla labyrinter av lemmar inpassade i kroppsöppningar. Mer städade varianter skymtar i kameran; kort och otydligt i början, mer vågade bilder mot slutet av filmen. Mest givande är ändå enligt min mening att se på (de spelade) förlagorna ur verkligheten; aldrig exakt lika svällande, ofta mer personliga tack vare sina mindre (och helt normala) brister, uppfyllda av lust som de måste dölja till vardags men lyckligen kan leva ut bland gayvänner. Tom of Finlands erotiska hjältar är självsäkra, potenta och orädda och agerar i en parallell värld där ingen hånar eller straffar den homoerotiska lusten. Filmen Tom of Finland hyllar med rätta mannen som hyllade den erotiken med sina fint tecknade bilder.
Men tillbaka i hemstaden Kaarina efter kriget är det inte lika lätt. Homosexualitet är inte bara tabu bland machomännen, det är olagligt och straffbart. Touko och hans syster, också begåvade konstnär, arbetar på en reklamfirma, där vi får se den sexuella frigörelsen smyga sig in under personalfesterna. Men kärlek mellan män är fortfarande fel, och även systern tycker åtminstone till en början att Touko borde sluta med det där han gjorde under kriget. Ordningsmakten slår ned på männen som träffas för sex i stadsparken, bokstavligen, med batong, men de letar sig också in i Toukos bilder med svällande muskler och lemmar.
Filmen visar utvalda scener ur Toukos liv noggrant, med många fina detaljer som ger ledtrådar till Toukos och hans närståendes tankar och känslor. Men andra större skeenden, som säkert var problematiska även den, kliver den förbi utan kommentar. På 1970-talet bor Touko tillsammans med sin livspartner, den vackre dansaren Vipe, och hans teckningar gläder tittare över hela världen. När han blir bjuden till gayscenerna i Kalifornien och New York är stämningen hög och kontrasten mot Finland stor. Men en ny sjukdom som i hög grad slår mot homosexuella män tar alltfler liv och skapar en fientlig stämning mot gayvärlden. Finsk stoicism låter oss dock inte stanna vid smärtan då en älskad partner dör.
Det är inte bara sorgen som filmen glider över snabbt, utan även de mest explicita av verken som Tom of Finland blev känd för. Utställningen på Kulturhuset för fem år sedan visade veritabla labyrinter av lemmar inpassade i kroppsöppningar. Mer städade varianter skymtar i kameran; kort och otydligt i början, mer vågade bilder mot slutet av filmen. Mest givande är ändå enligt min mening att se på (de spelade) förlagorna ur verkligheten; aldrig exakt lika svällande, ofta mer personliga tack vare sina mindre (och helt normala) brister, uppfyllda av lust som de måste dölja till vardags men lyckligen kan leva ut bland gayvänner. Tom of Finlands erotiska hjältar är självsäkra, potenta och orädda och agerar i en parallell värld där ingen hånar eller straffar den homoerotiska lusten. Filmen Tom of Finland hyllar med rätta mannen som hyllade den erotiken med sina fint tecknade bilder.
3 kommentarer:
Trist med de brister du beskriver, men bilderna ur filmen ser fantastiska ut! Gillar den lite ruffiga hästpoesikänslan :)
Kanske skulle fokus hamnat på bildernas innehåll om de mest svällande, slingrande motiven synts mer; nu blev det ju lättare att jämföra det Toumo såg med det han fäste på papper. Filmen är i vilket fall som helst mycket sevärd!
Ska absolut se den!
Skicka en kommentar