Jenůfa är en vänlig ung kvinna - hon har lärt Jano att läsa, och halvbröderna Števa och Laca tycker om hennes runda, äppelröda kinder. Jenůfa är dock orolig för att Števa skall bli inkallad till armén - hon älskar ju honom och bär på hans barn! Men Števa är en opålitlig slarver som roar sig med alla flickor som svärmar kring honom. Lyssnar han när Jenůfa talar om att hon skulle bli fördömd som ensamstående mor?
Laca å sin sida är obehaglig från andra hållet, med sitt själviska behov av att äga Jenůfa eller kanske straffa henne för att hon älskar en annan. I ett anfall av svartsjuka skär han ett sår i hennes kind. Bördorna blir allt fler och tyngre i Jenůfas liv: gömd hos sin styvmor Kostelnička föder hon ett barn i ensamhet, då Števa inte bryr sig om henne längre. Men barnet är ingen börda! Hon älskar den fine Lill-Števa så innerligt! Kostelnička ser dock hur graviditeten bara kan leda till sämre liv för Jenůfa: antingen gifter hon sig med oduglingen Števa eller så stöts hon ut med sitt barn.
När den fege Števa äntligen vågar besöka Kostelnička och den sovande Jenůfa har han ursäkt efter ursäkt till varför han inte vågat se flickan och sonen. Det känns jobbigt - helledudane då! Och förresten skall han gifta sig med domarens dotter, säger han och rusar iväg. Nu är det Kostelnička som börjar rada upp argument för att det är rätt att begå det grymma brott hon har i tankarna, och det är fruktansvärt att höra, med Jenůfas lycka och kärlek till barnet i färskt minne.
Leoš Janáčeks opera Jenůfa berättar en tragisk historia baserad på en pjäs av den tjeckiska dramatikern Gabriela Preissova, som inspirerats av verkliga händelser hon läst om i tidningen. Att spela den på scen bidrog förhoppningsvis till att belysa dubbelmoralen och kvinnors utsatta position. Men musiken är inte grym, utan mycket vacker, och den understryker så väl vad som händer på scenen. Janáčeks harmonier är komplexa, och han skapar vid tillfälle tystnad och plockar ut enstaka instrument: en ensam fiol får följa Kostelnička på väg mot sitt hemska dåd.
Den begåvade Lena Nordin sjunger den viktiga Kostelnička med den äran. Alla andra roller på scenen sjungs också skönt och med inlevelse. Allra ljuvligast är dock Malin Byström som Jenůfa; med sin rika, vackra röst gestaltar hon framför allt kärleken, så ofta genomsyrad av förlåtelse fastän människa efter människa behandlar henne illa. Kungliga Operans uppsättning av Jenůfa är en välgärning och mycket värd lyssning!
Länk till Kungliga Operans sida om Jenůfa
Laca å sin sida är obehaglig från andra hållet, med sitt själviska behov av att äga Jenůfa eller kanske straffa henne för att hon älskar en annan. I ett anfall av svartsjuka skär han ett sår i hennes kind. Bördorna blir allt fler och tyngre i Jenůfas liv: gömd hos sin styvmor Kostelnička föder hon ett barn i ensamhet, då Števa inte bryr sig om henne längre. Men barnet är ingen börda! Hon älskar den fine Lill-Števa så innerligt! Kostelnička ser dock hur graviditeten bara kan leda till sämre liv för Jenůfa: antingen gifter hon sig med oduglingen Števa eller så stöts hon ut med sitt barn.
När den fege Števa äntligen vågar besöka Kostelnička och den sovande Jenůfa har han ursäkt efter ursäkt till varför han inte vågat se flickan och sonen. Det känns jobbigt - helledudane då! Och förresten skall han gifta sig med domarens dotter, säger han och rusar iväg. Nu är det Kostelnička som börjar rada upp argument för att det är rätt att begå det grymma brott hon har i tankarna, och det är fruktansvärt att höra, med Jenůfas lycka och kärlek till barnet i färskt minne.
Leoš Janáčeks opera Jenůfa berättar en tragisk historia baserad på en pjäs av den tjeckiska dramatikern Gabriela Preissova, som inspirerats av verkliga händelser hon läst om i tidningen. Att spela den på scen bidrog förhoppningsvis till att belysa dubbelmoralen och kvinnors utsatta position. Men musiken är inte grym, utan mycket vacker, och den understryker så väl vad som händer på scenen. Janáčeks harmonier är komplexa, och han skapar vid tillfälle tystnad och plockar ut enstaka instrument: en ensam fiol får följa Kostelnička på väg mot sitt hemska dåd.
Den begåvade Lena Nordin sjunger den viktiga Kostelnička med den äran. Alla andra roller på scenen sjungs också skönt och med inlevelse. Allra ljuvligast är dock Malin Byström som Jenůfa; med sin rika, vackra röst gestaltar hon framför allt kärleken, så ofta genomsyrad av förlåtelse fastän människa efter människa behandlar henne illa. Kungliga Operans uppsättning av Jenůfa är en välgärning och mycket värd lyssning!
Länk till Kungliga Operans sida om Jenůfa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar