Rival Sons är ett flitigt turnérande band, som många kanske upptäckte när de var förband åt Black Sabbath häromåret. Nu står de på scen som huvudnumret, framför en förväntansfull publik, som dessutom ger uppskattning åt "förbandet" som är den begåvade livepoeten Derrick C. Brown.
Bandet börjar med Hollow Bones Pt. 1 och fortsätter med Tied Up med samma tryck. Ljudet i Annexet är bra; alla instrument är välbalanserade på en rimlig, inte skithög nivå, och gitarren låter bara skramlig när Scott Holiday vill det.
Efter Electric Man och Secret, rockiga och melodiska, går tempot tillfälligt ned i Belle Starr och Where I've Been, båda låtar med inkännande och intensiva texter. Jay Buchanan är en fantastisk sångare både på skiva och live. Han kan låta både rivig och ruff när skall, och intim och innerlig när låten kräver det.
De melodiska rocklåtarna dundrar fram, så att man nästan inte märks att Rival Sons inte spelar en av sina bästa låtar, Pressure And Time (men jag saknar den). Torture växer fram till ett extatiskt muller från en långsam början, och efteråt håller den spontana allsången på ett bra tag till. Bra att bandet har lika hårda låtar att fortsätta med; Open My Eyes, Hollow Bones Pt. 2 och Keep On Swinging.
2 kommentarer:
Rival Sons!
Tung Led Zeppelin-esk blues-rock, med drivande trummor, gitarrer som får tala och en siren till sångare.
En mycket bra rockkonsert, missa dem inte om de passerar era trakter!
Såååå bra!
Skicka en kommentar