Sula av Toni Morrison

Det är både Sula och Nel som är navet i Toni Morrisons bok, och deras mödrar och mormödrar är också stänidgt närvarande, såväl fysiskt som i hur minnet av dem driver flickornas handlingar in i vuxen ålder. Men boken börjar på två helt andra ställen, även om platsen är densamma: ett samhälle i bergen ovanför en mer bördig dal, med det ironiska namnet Bottom. I prologen rivs samhället och dess utmärkande platser. Därefter får vi läsa om Shadrack, en olycksalig figur bland de svarta människor som befolkar Bottom, och de grymma krigsminnen som får honom att instifta Suicide Day. Med boken färdigläst kan jag tycka att detta är distraktioner från det viktigaste, Nel och Sula, mödrarna och männen i deras liv. Bottom och de övriga människorna där vore värda en egen historia, och även om de hinner få liv på några av sidorna får det den redan korta boken att falla isär.

Toni Morrison kan som få andra beskriva scener där varje andetag, klänningsmodell och svängning på höften syns för läsaren. Inte bara det, utan miljöerna där de två skolflickorna tillsammans promenerar fram framstår som så spännande men farliga och framför allt oföränderliga som de gör för ungdomar i ett litet samhälle där allt har sin plats och ingen annan.

Handlingen utspelar sig under 1900-talets första decennier - 1927, 1937 och andra årtal blir rubriker för kapitlen. Kvinnorna som skall bli mödrar och mormödrar till Sula och Nel har olika bördor under dessa år, och närvaron och frånvaron av män i deras liv formar dem. Livet i Bottom kan vara mycket hårt mätt med våra mått, fast de uppväxande flickorna finner utmaningar och glädje i det, framför allt tack vare sin vänskap. Men tre mycket grymma dödsfall mot berättelsens mitt skiftar deras gemenskap till något annat.

Tio år senare kommer Sula tillbaka till Bottom, med en styrka från att ha studerat men utan fokus även om hon målmedvetet tar itu med saker som skapar misstänksamhet och skvaller i byn. Några intressanta partier visar hur rykten sprids och Sula blir en syndabock och ett hot med djävulska övertoner. På motsatt men liknande sätt påverkas byborna när de inte längre har Sula som varnande exempel. Dock är det här som bokens brister uppstår, då Morrison börjar förklara förhållanden alltför tydligt, och med för många ord istället för med hjälp av centrala scener. Knappt har jag hunnit fundera på varför Sula flyttar tillbaka till sin sömniga barndomsstad och skapar fiender åt höger och vänster, förrän boken berättar just det i övertydliga ordalag. Strax efter det genomgår Sula en egen kris som visserligen är fascinerande utvecklad men dåligt förankrad i allt som hänt tidigare.

Sula är Toni Morrisons andra roman, efter den gripande The Bluest Eye. I förordet skriver Morrison detaljerat om hur personerna och handlingen är uttänkta, och även om det är intressant kanske det var detta fokus som gjorde att vissa delar saknade liv när strukturen blev alltför synlig. Oavsett detta är historien om Nel och Sula och deras anmödrar intensiv och mycket läsvärd.

Fler böcker av Toni Morrison:
A Mercy
Home